Wok och åska, en bra inledning för uppladdning
Nu har jag varit och känt av atmosfären och genom min vandring in till Luleåkalasets start svettades jag ymnigt, men under intagande av en liten asiatisk wok började det att regna(!) och så blev det bussen i stället hem.
Medan åskan laddar ur laddar jag dock om och ska nu iväg till min gamla vän Eva för en liten förfest innan vi går och lyssnar på lite musik i Bluestältet.
Idag har jag lyssnat på sommarprogrammet i P1 med vår internationellt erkända konstnär Karin Mamma Andersson, min gamla gymnasiekompis från Hermelin, på väg in mot stan. Roligt att höra hennes tankar om konsten och dess betydelse i hennes liv samtidigt som man fick lite tillbakablickar av hennes barn och ungdomsår från Kalix hos mormor och morfar och tonåren i Luleå. Undrar bara vem den långa mörka gitarristen var som hon var tillsammans med under högstadiet... .kanske kan vi röna ut det under vår träff i kväll.
Nu lyssnar jag på Daugava och längtar till jag förhoppningsvis får se en bra Lars Winnerbäck på lördag.
Kalastankar
Nu drar det igång igen, Lulekalaset. Denna begivenhet som har ambitionen att visa upp allt som Luleå kan erbjuda i form av kontinentala känslor och värmebölja. Grejen är bara att det alltid är hot om ishavsvindar och regnbyar." Nu har det varit fint i så många dagar och då blir det säkert regn", säger den sanne pessimisten här i Norrbotten. Nu hoppas jag verkligen inte det för jag unnar alla en underbar helg med många langos och bra musikunderhållning.
Jag tillhör den kategorin äldre som gillar kalaset, trots att det är varningsflagg med för mycket ungdomsfylla (vuxenfylla oxå för den delen) som följer i dess spår. Bra iniitiativ att kolla drogstatus när ungdomarna (13-17 år) går ut från kalaset under fredag-lördag. Är de nyktra får de en biobiljett. Kanske något som man som förälder också kan locka med för att hålla den yngre ungomsgruppen från alkohol och andra droger. Annars tycker jag att har man ungdomar som är på kalaset får man själv vara där som support. Det är en lika stor skyldighet som att sitta i sandlådan när de var små.
Som jag skrev tidigare så gillar jag kalaset eftersom under min ungdom fanns det inte mycket att göra i Luleå. I efterdyningarna av Stålverk 80 kraschen i slutet av 70-talet så befann sig Luleå i någon slags förlamning och tog sig inte upp i från sängen. Det enda som fanns att göra var att sitta på Frasses på Storgatan och hoppas att Han skulle gå förbi. Det gjorde dock Han väldigt sällan så det var bara att vänta på skjuts hem till Bensbyn igen. Pappa ryckte in och stod och väntade utanför Väv och garn (närmare än så fick han inte komma). Där väntade man till nästa tur till stan.
Så nu när gatufesterna drar igång ser jag detta fenomen med mest positiva förtecken, trots att jag är en orolig förälder emellantå. Tänk att få vara ung och bara gå omkring i detta cirkusliknande tivoli några dagar. Som min yngste son säger "det är som en enda lång fest då alla är glada". Vem vill inte medverka i något sådant? Jag ska då göra det och jag ska inte gå på Frasses.
Stugdrömmar....
Våra vänners stuga i Halsskäret utanför Brändön som vi besöker då och då för att få i oss den utsökta rökta abborren (ett behov numer).
Nu är jag inne i stugdrömmar igen. Det har varierat mellan åren. Jag är ganska bekväm av mig och vill inte att all min lediga tid ska gå åt till att dränera grunden eller att måla uthus. Dock kan jag gå med på lite av det eftersom det nu har börjat infinna sig någon slags längtan att tillbringa min lediga tid under sommaren på något annat ställe än i radhuset.
Jag har det bra och det går ingen nöd på mig, det finns människor som knappt har råd med en glass på sommaren eller bor inträngda i stora hyreshusområden med begränsad möjlighet att ta sig ut.
Detta att eventuellt skaffa sig en stuga är ett lyxproblem och inte en nödvändighet, men allteftersom medelåldern infinner sig och barnen börjar flytta från boet och alla pengar inte går till mjölk så känns det plötsligt som om det skulle kunna finnas ett utrymme för att börja fundera över denna dröm. Denna dröm står dock min man sig tvekande till då han tillhör kategorin realistiska människor med koll på räntor och annat. Han är analytisk och ekonomisk och jag är känslomässig i mina handlingar (nåja i såna här affärer iaf).
Vi får väl se hur det går.....nu ska jag ladda för sommarens reprisavsnitt av Sex and the city. Dessa kvinnor är helt nojiga och helt underbara, tycker jag.
Till förruttnelse
Sommarkvällen drabbar
med sina tveksamma känslor
doft av förruttnelse sprider sig
rötmånadens peripeti
Ernst gör om allt,
jag gör inget
kanske ruttnar jag också som straff
Mig äger ingen
Solen lyser fortfarande och dåsigheten tynger min kropp när jag sitter på altanen och läser mina böcker.
Just nu håller jag på med Åsa Linderborgs Mig äger ingen. En fantastisk barndomsskildring om en uppväxt som enligt socialstyrelsens stadgar inte borde finnas i något register, men som ändock finns där, fullt påtaglig. Boken är en självbiografisk skildring om hur hennes uppväxt med sin alkoholiserade pappa tedde sig under 70-talets Sverige. För mig som var ung då känns det extra roligt att läsa texten då många referenser till dåtidens vardagligheter , som TV-program som Drutten och Gena, det politiska tänket, vilken musik man lyssnade på; Hoola Bandola eller ABBA, vaskas fram mellan historien om Åsas utsatthet i misären. Hon skriver enkelt och har ett tilltal som gör att ingen lämnas oberörd.
För övrigt så verkar grannarna försöka slå varandra i rustningshysteri. Samtalen går ungefär så här bland de unga nyinflyttade manliga stackarna(kvinnorna tar hand om barnen och lagar mat, förmodar jag, eftersom de inte syns till):
-Jaså, har ni hunnit så här långt...
-Ja, det gäller att ligga i. Var på Byggmax i morse och köpte brädor till trappen. Har du inte varit dit ännu?
-Njä, jag har inte det. Det är lite svårt med att få till vinklarna.
-Det är skitlätt, gör bara så här och så här och sen blir det bra...
-Säger du ja....ja, vi får väl se hur det blir
Jag tror att 30-årsåldern innebär att man måste på något sätt bevisa att man äntligen blivit vuxen och klarar av alla livets svårigheter som vinklar och andra påtagliga problem . Synd bara att man inte bara kan vara tillsammans med sina små barn och njuta mer av det i stället. Snart nog hinner man kapa brädor, riva golv m.m utan att någon pockar på ens uppmärksamhet. Barnen är bara små en gång, jag vet.
På BBB, dvs Färjan en kväll i juli
Här sitter jag och min kusin Eva och myser under filtarna på BBB eller färjan som det heter i folkmun. En mycket trevligt kväll som bestått av semesterprat från våra resor samt en och annan bekantskap från förr som dök upp, vilken ansåg att vi kände varandra och ev. hade haft något förhållande "förr i tiden". Tveksamt. Toaletterna var det dock stock i så toalettbesöken blev inte så många och tur var så började ungdomarna äntra scenen vid midnatt så vi fick anledning till att bege oss hemåt. Man måste väl inse sina begränsningar trots allt, fastän man inte alltid har lust med det.
Från Honduras till Hertsön
Solen lyser igen...försöker pressa lite mer så att inte medelvhavsbrännan släpper direkt. Inte för att jag vet varför jag riktigt solar men stundtals är det dock ganska avkopplande att sitt i solstolen och låta värmen omsluta kroppen medan jag läser en bra bok. Saknar bara havet som man påpassligt kan hoppa i ifall det blir för varmt. Just nu läser jag en ungdomsbok som heter Alex Dogboy av Monica Zak. Mycket gripande berättelse om en pojke som lever som gatubarn i Honduras. Enda tryggheten är hans hund Emmy som han hittat på soptippen i jakt efter mat.
Jag har märkt att sommaren består av böcker som många gånger skildrar barn/ungdomar från andra platser i världen än hemlandet. I Tusen strålande solar av Khaled Hosseini får man följa två kvinnor, Maryam och Laila som båda blir bortgifta vid 15 års ålder. Boken skildrar ett Afganistan från 60-talets hög och lågsamhälle, genom kommunism, talibanism och sedemera försök till att skapa ett slags demokratiskt samhälle idag (dock verkar ju talibanerna vara på gång igen). Men framförallt skildrar boken kvinnornas situation i skuggan av olika kulturella och politiska lagar. Man kan inte sluta läsa den här så börja för all del om du inte har tid.
Åkte till Hertsön igår för att hämta min systerdotter (vi skulle på sommarteater) och kunde inte hålla mig för skratt när jag såg ungdomarnas kreativitet när det gällde namnskylten till Hertsö kullar. De hade lagt till ett n på Hertsö och gjort det till bestämd form singularis samtidigt som de hade lagt till ett n mellan k och u i kullar och således gjort om substantivet kullar till verbet knullar. Tänk vad ett långt sommarlov kan göra (nu förmodar jag att det var ungdomar och inte pensionärer som gjort detta, men man kan ju inte veta riktigt säkert ;=)
Ny båt
Här är jag med min(!) nya båt som jag hittade på en ö som hette Krk i Kroatien.
Jag är nu nyss hemkommen från en fantastisk semester som har gått i skrattets, solens och matens tecken. Vi har upplevt många trevliga och varma dagar i ett hisnande landskap och vackra gamla byggnader. Känns lite avslaget att komma hem nu och se ut i regnet. Vad ska man göra nu då? Tvätta kläder och börja fundera över hösten.....
Läsning på resan
Nu äntligen åker vi snart iväg på en veckas solsemester. Det ska bli skönt att få möjlighet att lämna det lynniga norrbottensvädret för att förhoppningsvis se ut över ett grönblått Adriatiskt hav. Packningen löste sig till slut, nu är det bara vad jag ska läsa under resan.
Jag tycker det här med vilken bok man ska läsa är en viktig detalj eftersom det man läser förknippar man alltid med resemålet nästa gång man ser den i hyllan. Funderade ett tag på Hanteringen av odöda av Jon Ajvide Lindqvist, men tänkte att Kroatien inte skulle behöva bli hopkopplat med zombies. Helst skulle jag vilja ha något intressant men ändå med substans så då funderade jag på Storm över Frankrike av Irene Nemirovsky som jag tänkt läsa länge, men den kanske gör mig deprimerad när den handlar om hennes sista år innan deporteringen till koncentrationslägret,
Sen måste det helst vara en pocket så det inte blir så tungt i väskan och helst inte någon biblobok (man kan ju alltid tappa den). Sen kanske inte blir så mycket läsa av överhuvudtaget. Brukar inte bli det, men det är ändock en process att ta sig igenom innan jag reser.
Mest troligt tar jag med mig någon ungdomsbok, kanske med kärlekstema. Då kan man både få känna sig ung i sinnet för ett tag där på solstolen samtidigt som jag kan fundera över om det är något att använda i undervisningen. Alltid nytta med nöje
Lev och må till nästa vecka då jag är tillbaka med semesterbilder från Kroatien
Vad gör man med nätbyxor?
Nu har jag börjat packa. Suck! Redan fullt och bara två par skor har jag fått ned i väskan än så länge.
Köpte ett par joggingshorts på stan i dag, men blev lite snål och införskaffade ett par billiga istället för att köpa de jag egentligen ville ha. När jag provade dem hemma sedan så märkte jag att det var herrshorts med innerbyxa där syftet med den är troligtvis att hålla "paketet" på plats. Nu har jag ju inget "paket" att hålla på plats, så nu funderar jag över om jag ska klippa bort den där nätbyxan. Ja, ja så går det när man blir dumsnål och inte köper det man egentligen behöver. Eftersom jag rör på mig rätt mycket (säkert två promenader/joggingturer om dan) så borde jag väl ändå ha unnat mig ett par shorts med bra passform. Vad ska nu min väninna säga när vi ska ut på morgonpromenaden i Kroatien? Kommer hon att skratta bakom min rygg eller kommer hon låtsas att vi inte känner varandra? Detta återstår att se.....
Att ha tråkigt
Nu är det ett helt uppslag i Kuriren om vad man kan göra med barnen ifall det regnar (som det ofta gör på sommaren). Det verkar finnas en aktivitetshunger utan dess like. Jag tycker barnen ska behöva få ha lite tråkigt på sin ledighet, under vinterhalvåret så aktiveras de sönder och samman, både i skolan och på fritiden.
Om man råkar ha lite tråkigt på sommarlovet ska det snabbt avhjälpas med besök på olika inrättningar som lekland, bad, bowlinghallar, stadsresor med shopping osv. Är det barnen som kräver alla de här aktiviteterna eller är det vi vuxna som har svårt att varva ned i ett allt snabbare arbetstempo och inte vill ta tag i vår egen rastlöshet?
Det kan man se uttryck av här i radhusområdet där alla nu bygger altaner, målar om och slänger ut allt gammalt för att eventuellt skapa en känsla av mening och tillfredsställse. Är det ultimata sättet att koppla av när man är ledig några veckor? Eller är det rädslan för att få tråkigt som gör att man måste gå på hela tiden?
Att sitta ned och bara stirra i väggen ett tag , dvs att "ha tråkigt" gör att nya spännande tankar skapas och kanske är det så
att man hinner prata med varandra också om man inte hela tiden måste vara aktiv i olika projekt. Satsa på samtalet som aktivitet i sommar!
Nu är det klippt igen
Nu har jag varit och klippt mig och för en gångs skull så är jag ganska nöjd med håret. Ofta brukar jag känna mig som Bobby Ewing när jag går ut från friseringen, lätt uppfönad och för stajlad. Det känns bittert att likna honom och jag vill bara komma hem och tvätta det för att allt ska bli "normalt" igen.
Kom ihåg första gången jag var på en riktig frisering och skulle klippa mig kort (var väl 12 år eller nåt). Satt där på Salong Angelique och läste någon intressant tidning medan den parfymluktande frissan klippte och klippte när det plötsligt var klart. Jag tittade mig i spegeln och råkade nästan skrika rakt ut. Jag såg inte klok ut, tyckte jag men vågade inte säga något, väluppfostrad som jag var på den tiden. I bilen hem brast allt, och jag grät tröstlöst i en vecka. Hur skulle jag kunna visa mig på badstranden den sommaren? Nå ja, den sommaren kom och gick och jag har haft många frisyrer sedan dess dock ingen så misslyckad som sommaren då jag var 12.
Packningsfunderingar
Hur många väskor rymmer man i bagaget på en SAAB med fyra personer på väg till solen? Det är nu den stora frågan inför nedresan till Stockholm och vidare till Kroatien. Själv behöver jag en väldigt stor väska, eftersom jag har ett väldigt stort behov av många ombyten för en lyckad semester. Då tänker jag speciellt på skoproblemet; skulle behöva en speciell väska för bara skor. Fina skor för utekvällarna, bekväma skor för promenader i omgivningarna, strandskor när man ska bege sig till badet, joggingskor ifall man får för sig att träna lite, sandaler som ombyte till de bekväma skorna....
Sen är det ju det här med kjolar, byxor och linnen. Hur många kan man trycka ned utan att det märks? Sen kanske man behöver någon tjocktröja (tänk om det regnar hela tiden).
Nä, en hel väska behöver jag nog, kanske två. Maken får ta en magväska och klämma ihop badbyxorna och tandborsten i den. Han får väl klä sig lager på lager på nedresan; underst badbyxor, sedan shorts och långbyxor utanpå det....det är väl ok, eller?
Mer vinter, tack!
Måndag och solen är tillbaka igen. Det sägs att det blir lite lättare i livet då värmen får omsluta den frusna kroppen.
Intressant hur vi norrbottningar lever upp när det blir lite varmare några dagar per år. På inga sekunder kastar vi bort vantarna (som man hade på sig igår) och tar fram bikinin, shortsen och sandalerna istället. Helt plötsligt är det faktum att vi lever väldigt nära Nordpolen glömt i ett kick och allt annat än att man kan sitta ute och äta är otänkbart. När det då dippar i temperaturen låtsas vi inte om något och kryper tillbaka till våra soffor och ligger där under filtarna i väntan på vändningen. Ibland kommer den och ibland kommer den inte. Nä, vintern är en skön årstid, då vet man att det är ingen idé att allt är konstant - svart och kallt. Fram för mer vinter!
Läs eller lyssna på Kinesen!
Nu har jag lyssnat klart på Kinesen av Henning Mankell. Vilken läs/lyssnarupplevelse!
Johan Rabeus skapar teater av texten utan att lägga in egna värderingar. Bokens berättelse sträcker sig från ett fruktansvärt mord utanför Hudiksvall, där ett stort antal människor bli brutalt mördade en kall januarinatt. Historien är mer komplicerad än man någonsin kan ana och när berättelsen tar slut (tyvärr) så har man fått följa med allt från när järnvägen drogs i Amerika i mitten av 1800-talet till dagens Kina med dess komplexa historia, en sväng till Afrika och till sist knyts allt ihop i slutet. Min nya fiktiva hjälte heter Birgitta Roslin!
Söndagkväll och nu är det bara en vecka kvar till vi åker till Kroatien, tjoho!
Grattis Jonas!
Grattis Jonas på 21-årsdagen. . 
Turkisk smulpaj
Här kusin Anette kommer receptet på den turkiska smulpajen som jag gjorde förra lördagen:
250 gr aubergine
250 gr zucchini
1 röd paprika
2-3 vitlöksklyftor
1 burk krossade tomater
1 msk olivolja
1/2 tsk salt
1 krm peppar
1-2 tsk basilika eller timjan
75 gr margarin
2 dl vetemjöl
80 gr riven ost, gärna parmesan
100 fetaost
1. Skölj och tärna grönsakerna. Fräs dem i oljan. Pressa i vitlöken och häll i tomaterna. Låt det puttra ca 10 min. Saka av med salt, peppar och örtkrydda.
2. Blanda mjöl, matfett och riven ost i en matberedare eller bunke. Hacka samman till en grynig massa.
3. Häll grönsaksröran i en pajform. Tärna och lägg över fetaosten. Smula över degen.
4. Sätt ugnen på 225 gr och grädda pajen i nedre delen i ca 20 min. Servera med tomatsallad eller som tillbehör på buffébordet.
Bruce...
Är lite sur för att Martin inte hör av sig och berättar om sina upplevelser från Bruce spelning igår på Ullevi. Kan det ha varit lika bra som för fem år sedan? Har svårt att tro det, men hoppas att han fått en underbar upplevelse.
Kommer ihåg när jag kom hem från Göteborg sommaren 2003 och gick som på moln hela sommaren. Det var som att bli frälst...det kanske låter patetiskt men så var det faktiskt.
Intressant att läsa alla allvarliga indietyckare som aldrig förstått sig på Bruce storhet. Det är väl helt enkelt för att han är FÖR stor och för omtyckt. Visst kanske det skrivs lite väl mycket i kvällstidningarna om hans intåg på hotellet, hans luncher eller båtturer och sedan den nästan okritiska rapporteringen från spelningarna av kvällstidningsreportrarna. Jag tycker dock bara att det är härligt att vi i detta janteland har förmågan att lyfta någons storhet som tydligen tilltalar så många. En elev sa till mig att när hon lyssnade på Håkan Hellström så var det som om han talade direkt till henne eftersom de ord som han sjöng skulle kunna vara hennes egna utan att hon hade förmågan att formulera dem. Så är det lite med Bruce musik och hans texter tycker jag....den talar till mig och mina känslor mer än till förnuftet. Utan känslor har ju inte förnuftet något att pyssla med, så fram med mer känsloupplevelser till alla människor.
Snart är bullarna klara.....
Välkommen till min nya blogg
Välkommen att delta i min nya blogg som kommer att fokusera på företeelser som händer i min värld, min samtid och andra funderingar som dyker upp. En del filmtips och boktips kommer även att serveras. Kanske en och annan bild.
Just nu är jag hemkommen från en trevlig lunch med min mittersta son som fyller år i morgon. Trevligt och kul att få träffas någon gång när han nu inte bor i stan längre. Mycket mätt och glad kommer jag nu att bli lite huslig och baka bulla. Litteraturprofessor Ebba Witt Brattström sa en gång att doften av bullbak var för henne att visa den goda kvinnokraften när hennes söner kom hem.
Hej hopp,
Ella
