Från Honduras till Hertsön
Solen lyser igen...försöker pressa lite mer så att inte medelvhavsbrännan släpper direkt. Inte för att jag vet varför jag riktigt solar men stundtals är det dock ganska avkopplande att sitt i solstolen och låta värmen omsluta kroppen medan jag läser en bra bok. Saknar bara havet som man påpassligt kan hoppa i ifall det blir för varmt. Just nu läser jag en ungdomsbok som heter Alex Dogboy av Monica Zak. Mycket gripande berättelse om en pojke som lever som gatubarn i Honduras. Enda tryggheten är hans hund Emmy som han hittat på soptippen i jakt efter mat.
Jag har märkt att sommaren består av böcker som många gånger skildrar barn/ungdomar från andra platser i världen än hemlandet. I Tusen strålande solar av Khaled Hosseini får man följa två kvinnor, Maryam och Laila som båda blir bortgifta vid 15 års ålder. Boken skildrar ett Afganistan från 60-talets hög och lågsamhälle, genom kommunism, talibanism och sedemera försök till att skapa ett slags demokratiskt samhälle idag (dock verkar ju talibanerna vara på gång igen). Men framförallt skildrar boken kvinnornas situation i skuggan av olika kulturella och politiska lagar. Man kan inte sluta läsa den här så börja för all del om du inte har tid.
Åkte till Hertsön igår för att hämta min systerdotter (vi skulle på sommarteater) och kunde inte hålla mig för skratt när jag såg ungdomarnas kreativitet när det gällde namnskylten till Hertsö kullar. De hade lagt till ett n på Hertsö och gjort det till bestämd form singularis samtidigt som de hade lagt till ett n mellan k och u i kullar och således gjort om substantivet kullar till verbet knullar. Tänk vad ett långt sommarlov kan göra (nu förmodar jag att det var ungdomar och inte pensionärer som gjort detta, men man kan ju inte veta riktigt säkert ;=)
Kommentarer
Trackback
