Kalla vindar - värmande böcker
Den kalla vinden sliter i mitt hår och jag cyklar frysande över Bergnäsbron från farmor och Kjell i hopp om att hitta sommaren ute på fjärden. Tyvärr verkar sommaren ha kommit av sig rejält och min dröm om att sitta ute på altanen och läsa är helt borta. Det får bli läsning i soffan under filten istället. Läser just nu I skuggan av ett brott av Helena Henschen, en mycket intressant läsning om ett vår tids mest uppmärksammade mordfall, de sydowska morden på 30-talet, då sonen skjuter pappan och två av tjänstefolket. Helena är barnbarn till den mördade morfadern som börjat gräva i fallet då det tystats ned i familjen. Hon har även skrivit om sin farmor SIgne Thiel i en annan bok, Hon älskade som jag läste i höstas, vilken var mycket bra.
Michael Jacksons död
Börjar det inte gå lite långt nu med kondoleanserna kring Michael Jacksons död? Att man i USA slår på i alla medier och skapar hype och hysteri är väl inget nytt men måste vi här i Sverige dras med i detta. I dag sänds minnesprogram och TV direktsänder minneshögtiden i från Staples arena och råga på allt så kommer några fans från Luleå att ha en minneshögtid på Floras kulle (?!) vid femtiden idag. Vad är allt det här ett uttryck över? Vad finns det för inneboende ångest som måste få kanaliseras på detta detta sätt. Jag tycker också om Michael Jacksons musik och tycker att han är The king of pop och kanske en av de största artisterna genom tiderna, men jag skulle inte sätta mig ned och sörja en person som jag aldrig träffat eller haft någon relation till annat än genom musiken. Musiken finns ju kvar att lyssna på dessutom. Är det enklare att sörja ikoner på avstånd och ger det en möjlighet att släppa ut den privata frustrationen och inneboende sorgen som ligger lagrad? Jag tror det ligger mycket i det och samtidigt kan jag väl tycka att det är bra för människorna i fall sådana här dödsfall (andra exempel är Diana, Elvis, Olof Palme) kan hjälpa människor att få fram känslor, men man måste hela tiden fråga sig själv: Vad är det egentligen jag sörjer?
Födelseminnen
När jag i går läste Alex Schulmans pappablogg tänkte jag på att det i dag den 6/7 är 22 år sedan min mellersta son Jonas föddes efter en långdragen förlossning på Bodens lasarett. Lasarettet i Luleå var stängt över sommaren så vi tog väl det säkra eller osäkra och åkte in lite väl tidigt i rädsla för att inte hinna i tid. Nu stannade allt av när vi kom fram och en lång natt skred fram ända fram till morgonsidan innan han ville komma ut. En stor härlig kille på 4.500 gr och 52 cm lång såg dagens ljus där i Boden 4.52. Trots att det är så länge sedan kan man ändå komma ihåg den hisnande känslan att få föda ett barn. Det finns inget i livet som kan mäta sig med det. Hade det bara varit för att föda hade jag kunnat ha tio barn men att vara förälder är ett livslångt engagemang med en gnagande oro i bakvattnet, som förvisso avtar lite när barnen blir vuxna men varje dag finns där tanken om hur de mår; om de är lyckliga eller olyckliga, om de har pengar, om de får känna kärlek.
Quiz igen...
I går var det dags igen för Musik quiz på Amphion. Vem var där, jo jag så klart. Nu var det inte med samma gäng utan nu hängde jag min mitt gamla jobb från Björkstakaskolan när de skulle fira av en som gick i pension. Mycket kul att träffa alla gamla arbetskompisar. Tyvärr gick inte vi till final med vårt lag Björx. Missade på vilket år Lasse Berghagen hade sin sista allsång på skansen. VI trodde 2005 men det var tydligen 2003. Så kan det gå, men man får väl prova igen om två veckor ;)
I kväll bär det iväg på disputationsfest då Monica Nordström firar att hon rott i land sin avhandling om Peter Pohls författarskap. Kul för henne, det ska vi fira. Har således varit till min syster och målat upp mig inför kvällen samt köpt en ny klänning. Ska bli spännande, har aldrig varit på en sådan fest tidigare.
Tack Alba
Idag har jag fått hjälp med min blogg av Alba. Tack Alba för all visdom om design och hur man pimpar sin blogg. Ska snart göra mer kul saker, bara jag kommer igång. Tur att man har elever!
Läser och läser elevarbeten....kul men tidskrävande! Nu ska jag ta paus och åka iväg på spinning en sväng, så att hjärnan inte slammar igen.
Annars har jag ett stort problem.....vilka vinterskor ska jag köpa i år?
Läser och läser elevarbeten....kul men tidskrävande! Nu ska jag ta paus och åka iväg på spinning en sväng, så att hjärnan inte slammar igen.
Annars har jag ett stort problem.....vilka vinterskor ska jag köpa i år?
Bäst i test
Idag gratulerar jag 9A på Nya läroverket (min mentorsklass). De har nämligen visat sig vara bästa klassen i DN:s nutidsorientering som alla skolor i hela Sverige gör på hösten, iaf när det gäller Norrbotten. GRATTIS, GRATTIS! Det är en bedrift. Dessutom blev vår skola den bästa skolan totalt. Läs mer om det på www.dn.se/nutidsorientering
Nu regnar det ute och jag hade tänkt till stan. Det blir nog inget av det, ska nog jobba lite med mina oändliga skriftliga omdömen samt skriva lite på min uppsats. Var och träffade min tålmodige handledare igår och som den skeptiska människa jag är så tänker jag alltid att han ska "komma på mig" och säga att det här håller inte. Nu tycker han dock att det inte är så dåligt som jag alltid känner. Varför ska man gå omkring och känna att det man gör inte "håller" för granskning? Är det någon grundläggande brist i mitt jag?
Ett annat exempel; jag skulle ha möte med en som jobbar inom kommunen för att stämma av ett projekt som vi håller på med. Han dök inte upp på bestämd tid och då tänker jag helt oreserverat att det är JAG som missat tiden, inte att det kan ha varit han som tagit fel. VARFÖR? På en gång måste jag börja anklaga mig själv att jag gör fel innan jag ens vet om det är så(det var inte så). Vilken massa negativ energi det tar...nu får det bli ändring på det. Nä, se på 9A de är ändå bäst i test. Hoppas bara att de vågar känna sig bäst utan att börja tvivla fast det står svart på vitt..
Musik quiz på Amphion
Vilken match det blev i gårdagens musik quiz på Amphion After Work. Kände det som om vi befann oss på finlandsfärjan en kväll i november . Jag, min man och kusinerna med deras respektive var med i en musiktävling och råkade vinna hela grejen. Kul va? Vilket år sjöng Tomas Ledin Just nu i melodifestivalen? Vem skrev den svenska översättningen till Bobby McGee? Dessa frågor och 8 till tog vi lätt och gick sedan till final. Kampen stod mellan mig och Kent och upplösningen var lika dramatisk som vilken actionfilm som helst. Vi skulle gissa rätt vinjettmusik till olika TV-serier. När det stod två lika mellan oss kom musiken från min favoserie Seinfeld. En mikrosekund skilde oss åt. Kent vann en hotellnatt i Norden medan vi andra fick frukostbiljetter på Quality hotel. Nåja, alltid något. Grattis Kent och tack för en bra match. Jag är inte ett dugg bitter.
Brottsplats Luleå
Har nu på morgonen läst Peo Rasks kortroman Brottsplats Luleå. En träffande och kritisk samtidsskildring där en kriminalkommissarie Marklund lånar ut sina ögon för att skildra samtidens Luleå samtidigt som han försöker lösa (eller gör han det?) ett trippelmord där alla personer blivit avrättade på olika skumma platser i Luleå med en nedbrytbar eco-påse (eller kasse, kasche eller kaschpåse) runt huvudet.
Mellan morden är texten en kärleksförklaring till stadens själ samtidigt som Rask bl a belyser ytligheten i media, vår stads ibland inskränkta kulturpolitik där 50+ kategorin får allt av sleven medan ungdomarna får hålla sig till Storgatans mindre varma hörn för att roa sig. Håller helt med där!
Sedan är kortromanen ett fantastiskt format för den som vill få sig till livs väl valda ord utan att ägna allt för många timmar i läsfåtöljen.
Idag är jag ledig igen och sidensvansarna dansar utanför i rönnen och tömmer det som är kvar för att klara den hårda vintern. Ska iväg på Arcus med min far en sväng, annars blir det träff med Kusinerna på After Work ikväll. Det ska bli kul.
Håkan Hellström är en bra kille. Vilka vettiga tankar han har om att låta människor hoppas och leva genom sina drömmar. Han menar att Idoljuryns arbete är ett brott mot barnkonventionen. Är det elakhet som ska genomsyra vårt förhållande till varandra?
Tänd ett ljus!
En ledig dag
Försöker boka resa på SJ till Trollhättan från Göteborg. Svååårt! varför har de så besvärliga hemsidor? Kan man inte bara få veta vad det kostar utan periodkort, eurorailkort, månadskort......? Ska ju till Trollhättan med mina elever den 21/11 och vill ju att det ska fungera något så när smidigt när man kommer fram till Landvetter. Vill ju inte stå där och inte hinna med eller missa anslutningen. Annars läser jag analyser och skriver omdömen, allt för att hinna! vara ledig någon dag under dessa lovdagar
Ungefär så se ser min dag ut. Tänk om man kunde få leva i nuet någon gång. Ska möjligtvis jogga lite innan jag ska på konsert i Kulturens hus och se Euskefeurat. Det ska bli spännande.
Fest igen...
Fest igen...igår var det dags för den årliga stödgalan för Luleå fotboll som jag inte är ett dugg engagerad i men ändå stöder nästa varje år. Chansen att få äta god mat och dansa lite gör att det är värt att stödja ungdomsfotbollen. Nu har jag en elev som spelar där men det är väl mest för Anneli Strandbergs stora övertalningsförmåga som jag befinner mig inom dessa sporttsliga världar. Fattar inte hur hon hinner och orkar med allt. I går hade hon och ett antal till, naturligtvis, lagat all mat och dukat för 130 personer. Vilket jobb och vilken god mat!
Kul iaf att dansa, helt slut i knäna idag. Kapten Nemo är säkra när det gäller att plocka fram gamla örhängen som alla kan rocka loss i. Ett riktigt partyband för oss lite äldre.
Sen är det ju en möjlighet att träffa folk, vilket lätt blivit en bristvara på sistone då hela mitt liv kretsat kring mitt jobb. Så sammanfattningsvis kan man säga att det här var en mycket lyckad helg med många möten och många skratt. Det behöver man så här i höstmörkret.
Här nedan ser vi Ulla och Stig, de två gamla klasskompisarna från Kiruna som partade loss under kvällen.
En kväll på stan
Jag och väninnan deltog i gårdagskvällens massiva utbud av evenemang i Luleå igår. Förutom Lena PH och Orup som vi var och lyssnade på spelade Ulf Lundell på Kulturens hus och gänget bakom Mammas nya kille, mitt favoritprogram, hade även de show i lilla salen på Kulturens hus.
Jag hade inga större förväntningar på Lena och Orup, bara att det skulle bli kul att lyssna till gamla hits från 80-talet och framåt. Jag blev faktiskt imponerad av deras proffsighet och tycker att de har en härlig distans till sig själva. Träffade senare under kvällen (vi var både på Invit och Bishop's) en kille som är engagerad i Svartöns blues, och berättade att jag tycker de var bättre än Eric Clapton som jag var och lyssnade på för ett par år sedan i Globen. Han tyckte det var att häda, och visst man ska kanske inte göra jämförelser mellan så skilda musikstilar, men jag anser att människor som bjuder på sig själva är mycket mer givande att umgås med än en person som bara levererar sin musik utan en enda kommentar. Jag blir lätt blasé då.
Trist bara att missa Klungan och deras föreställning Det är vi som är hemgiften. Nu var mina söner där så jag får väl en rapport av dem senare men det hade verkligen varit kul att höra dem live. Har du aldrig hört dem så kan du göra det på onsdagseftermiddagarna i P3 eller gå in på www.sr.se och vidare till P3 och humor/mammas nya kille. Där finns alla deras karaktärer samlade med olika klipp från deras radioshow. Min favorit är Job Andersson som är folklivsforskare och har många bra förklaringar till varför folk är som de är i olika delar av landet. Sen finns ju alltid Patrik Larssons fem-i-topplista.
Ikväll blir det fest igen....dans och mat på Bergviksskolan. Luleå fotboll har sin årliga stödgala. Ja, då är det bara ut på stan och leta något snyggt...
Minoritetsfestival
Idag har jag har jag varit på Minoritetsspråkfestivalen Liet Lavlut på Kulturens hus. Utställning av vackra hantverk och sång och dansuppträdanden. Våra erkända minoritetsspråk i Sverige är romani, samiska, finska, jiddisch och meänkäli.
Under en uppskattad konsert så fick jag lyssna till ungdomar som spelade och sjöng på sina modersmål. Träffade den romska tjejen Sonja som var min elev på Björx för ett antal år sedan. Hon är helt fantastisk i sin jättekjol som bara blir större och större för varje år. Lite ont i ryggen sa hon att man får av att gå omkring i dessa kjolar, men samtidigt så är hon väldigt stolt att få bära den. Tänk vilken stark kultur det är. Fantastiskt att man orkar hålla den vid liv trots alla fördomar som hela tiden de måste utsättas för så fort de visar sig.
På Långberget i Alvik
Här ser ni mig i skogen uppe på Långberget i Alvik.
Vi lärare i arbetslag 3 på Nya läroverket har tillbringat en hel dag med 90 elever ute i skogen i regn och blåst. Själv måste jag säga att jag var väldigt negativt inställd i morse när jag vaknade eftersom det vräkte ned och såg framför mig ett gäng gnälliga tonåringar i tunna gympaskor. Nu blev det inte så, tack och lov! Vi drog iväg med Alviks trafik och sedan vandrade vi upp till berget och där fick eleverna ett "case" som de skulle lösa. De skulle låtsas att de var vilse och var tvungna att tillbringa natten där. De fick en påse med olika saker i (träpinne, burk, ståltråd, tändsticksask, kniv, värmeljus) och sedan skulle de i grupp hitta ett vindskyddat ställe där de kunde bygga en övernattningsplats, få i gång en eld, göra en fälla av något slag för att fånga något djur att äta, samt koka mat av vad skogen hade att ge över den öppna elden. Allt gick jättebra och jag tror att bara en grupp misslyckades med elden. Roligt att se alla fyndiga fällor och smaka på de mer eller mindre goda soppor som de kokat ihop. Jag känner mig nu väldigt stolt och glad att vi gjorde det här, vilka elever vi har i vårt arbetslag. Heja, heja!!
Maria Larssons eviga ögonblick
Har nyss kommit hem från bion och sett den fantastiska filmen Maria Larssons eviga ögonblick av Jan Troell. Det var länge sedan jag såg en så bra svensk film, kan inte påminna mig någon på de senaste åren som kommer upp i den här klassen.
Filmen handlar om Maria (spelad av en finsk tjej som heter Maria Heiskainen) som lever med sin man Sigfrid (Mikael Persbrandt) och deras barnaskara som hela tiden förökar sig. Det är i början av förra seklet och det är hårda livsvillkor, både när det gäller att vara daglönearbetare som man och hemmaarbetande ständigt gravid kvinna som försöker hålla ihop familjen när maken kommer hem i fyllan och är ständigt med andra kvinnor. Filmen kretsar kring den kamera som Maria vann innan hon gifte sig med Sigfrid. Med den i handen slukas hon av möjligheten att se världen genom linsen. Ett sätt för henne att frånkoppla sig från den vardag som håller på att förtära henne. Det är lättare att frysa ögonblicket än att vara i det levande.
Hela filmen är som en kärleksförklaring till konsten och skapandet, och då i synnerhet fotograferandet och filmen. Troell beskriver sin egen skapande process genom Maria Larsson kameralins och vi får således ett metaperspektiv på filmandets konst.
Förutom denna kärleksförklaring är det även en beskrivning av ett samhälle där arbetarrörelsen just håller på att mobilisera sig, kvinnans villkor aktualiseras och konsten att "stå ut" när livet inte ger en några alternativ. En kontrast till det samhälle vi lever i dag där vi knappt kan äta samma mat två dagar i rad utan att vara rädd att vi ska drabbas av skörbjugg.
Alla karaktärer är sammansatta och inte schablonartade på något sätt. Man kan inte låta bli att tycka om Sigfrid trots hans ilska, otrohet och misshandel av Maria. Inget är skildrat svart eller vitt och det är så befriande.
SE DEN!
Ett samhälle bestående av våld
Funderar mycket över ett till synes ökat våld både i min närmiljö med våldtäkt i Norra hamn i helgen, pojke som blev nedhuggen med kniv på Hertsön och nu i morse när en 22-årig man hotar en nära anhörig på Porsön och riktar pistol mot polisen så att de måste skjuta., och sedan den hemska massakern i Finland i veckan där 10 människor miste livet.
Vad är det som händer när den här typen av våldshandlingar blir allt vanligare? De flesta som kallar sig "vän av ordning" ropar alltid på dataspelens skadeverkningar och att det är orsaken till att våldet ökar och kräver förbud av dessa. Det tror jag är en alltför enkel och schematisk lösning av ett så allvarligt problem. Kommunikationsproblem och bristen på empati tror jag är den största anledningen till att man måste lösa problem på det här sättet
Jag tror att vi idag lever i ett samhälle som alltmer består av två världar, en där politiker och vuxna bestämmer om saker som de tycker är viktiga och en där ungdomsvärlden inte på något sätt har med den världen att göra för de känner att ingen lyssnar på deras åsikter. Visst har vuxenvärlden och ungdomsvärlden haft kommunikationsproblem förr men idag tror jag att dessa världar är allt mer distanserade från varandra.
Detta förklarar naturligtvis inte hela komplexiteten med våldshandlingar men om vuxenvärlden tog sitt ansvar att prata med sina ungdomar mer och tog sig tid att vara mer lyhörda inför hur de mår så kanske många inte skulle behöva bli så desperata att de måste döda för att få ut sin ångest. För vad handlar det annars om?
Se Klassen av den estniske regissören Ilmar Raag. En film som diskuterar möjlig bakgrund till varför en elev går in och skjuter på en skola.
Arbetstid på mina villkor
Funderat en del över det här med lärares arbetstid. Intressant när en del föräldrar tror att man ska vara tillgänglig även på kvällstid för att det ska passa deras eget arbetsliv på bästa sätt. Förut brukade jag alltid lägga alla samtal med föräldrar under kvällstid för att vara tillmötesgående och snäll. Nu gör jag inte det längre utan gör allt under min reglerade arbetstid. Varför ska jag ägna min dyrbara fritid till mitt jobb? Det som hela tiden slår mig är att många inte verkar kunna ta ledigt för att delta i ett samtal som rör ens barn under dagtid men man kan gå till tandläkaren eller frisören under dagtid. Märkligt! Nu gäller inte det här ens en tredjedel av föräldrarna men ibland blir man lite förundrad över hur service minded man är i det här yrket.
Höst och skolbio
Underbart höstväder som tillägnats oss under helgen. Mycket varmare än det varit under hela sommaren känns det som. Har vandrat omkring mycket och sett på de vackra färgerna som lyser upp september. Det är något magiskt med den här månaden, inte bara det att jag fyller år, utan det känns som om världen vill visa sig på sin bästa sida. Hösten är mycket mer fridfull och löftesrik än sommaren tycker jag. Nu kan man gå in i lugnet och slippa överengagera sig i saker som måste göras bara för att det är sommar. Nu kan man bara njuta och invänta den ännu mer lugna vintern. Skönt!
I fredags var jag i Umeå på skolbiodag och träffade lite folk från SFI (svenska filminstitutet) och andra som är intresserade av att få ut filmmediet i skolan. Kul och inspirerande dag där bl a Ella Lemhagen (Tsatsiki, Patrik 1,5) var där och pratade om sin nya film och Jens Jonsson, regissör som berättade om filmskapande och casting. Han hade ett mycket kul skratt som smittade i publiken. Sedan var det visning av Patrik 1,5 men då var jag tvungen att gå när det var en halvtimme kvar. Tanken är att jag tillsammans med min kollega Andreas ska dra igång skolbio i Luleå nu i höst och starta något slags nätverk där vi får igång lärarna ute på skolorna. Det ska bli spännande!
Har just varit till Eva och Bertil på besök. Trevligt att gå och dricka kaffe hos gamla vänner, det känns som om man har glömt bort den gamla vanan. Livet kommer väl däremellan. Men vad är livet då om inte att dricka kaffe med gamla vänner?
Livslistan
Det går inge bra med min uppsats. Jag sitter bara och skriver om allt känns det som. Ingen struktur eller sammanhang. Fy och usch! Har en ambition att bli klar innan jul men nu känns det inte som om den blir klar överhuvudtaget.
The bucket list (Livslistan) var sådär bra, inget som satt något djupare spår i mitt liv. Visst var det en liten småtragisk historia med komiska inslag men jag tyckte inte att skådespelarna Jack Nicholson och Morgan Freeman gjorde någonting av sina karaktärer. Freeman spelade den alltid gode, snälle och gudaliknande mannen som han ofta gör i alla filmer och Nicholson tog sig an karaktären av slackern som alltid är lite busig och går sina egna vägar (utan något djup). Kontentan av filmen var iaf att man ska fråga sig vad som ger en glädje i livet och om man har glatt någon annan under sin levnad. Det är alltså inte, märk väl, pengar som gör en lycklig utan nära och bra relationer. Det känns inte som om jag blev knockad av den insikten, men alla har väl inte kommit lika långt som jag ;=) när det gäller den insikten så för alla som känner för en lite mysig film med tragiska förtecken kan se den och bli upplyst om att livet är bara till låns några år innan man förpassas till den eviga vilan.
En dag i överflödet
Idag äntrade vi IKEA precis på slaget 10.00. Lite nördigt att vara där just precis då portarna slår upp men vad gör man inte för att komma fram först till kassan. Ett tips till alla som tycker det är lite segt att gå genom hela varuhuset ifall man är mer sugen på småsaker, gå genom kassan och shoppa i lugn och ro utan att behöva trängas med någon. Det är inte förrän vid lampavdelningen och på väg in till mattorna som massan kommer emot en. Då var det dock ingen återvändo, då var det bara att finna sig i situationen och gilla läget eller sätta sig och fika en stund innan de sista skulle plockas ned i korgen.
Märkligt hur lätt det är att plocka på sig krams av olika slag och tycka att man är i behov av dem. När man sedan kommer hem så ser man över sitt överflöd och märker till sin förvåning att man hade en ljusbricka som är snarlik den man nyss köpte. Sen börjar jag tänka på de små kinesbarnen som jobbar billigt i alldeles för långa arbetsdagar för att vi ska kunna vältra oss i överflöd. Usch! Nä, nu känns det inget bra alls....Syster Cilla handlar allt på Röda korset, både billigt, bra och klimatsmart. Varför köpa ett par Kavatskor till dottern för flera hundra när man kan få dem för 30 kronor på Korset. De är ju inte så att barn i 1-årsåldern sliter på sina skor. Bra att tänka så!
Nu ska jag se filmen The bucket list med Jack Nicholson och Morgan Freeman som jag lånat av Erik i 8A. Tydligen både rolig och gripande om två män som är cancersjuka, men bestämmer sig för att göra något roligt av den tid de har kvar. Kanske en motvikt till alla materiella fynd som jag gjort idag.
Big bang och lite teater
Hela ensemblen till Ronja rövardotter
Kommer just från Norrbottensteatern där det har varit ombudsträff. Trevligt och mysigt med lite fika och förhandstitt av de två stora uppsättningarna, Romeo och Julia och Ronja rövardotter som de ska sätta upp i höst. De har fritt utgått från Shakespeare's text men samtidigt så är många originalfraser kvar ändå. Mycket sång och dans (med amatörer blandade med proffsen). Ronja verkar blir helt fantastisk med härlig scenografi och otroliga kostymer. Tänkte gå med Cajsa min systerdotter, men det vete tusan. Den är ganska skrämmande, faktiskt! Temat under hösten är alltså Vi och dom. Funderar nu själv vad jag ska sätta upp för pjäs i teaterklubben som drar igång nästa vecka. Skulle vara kul att blanda lite dans och musik i uppsättningen. Vi får se vad det blir.
Annars är jag glad att inte jorden gått under idag. Det har varit stundtals kaotiskt på skolan då många av eleverna fått panikångest när andra laddat upp stämningen kring denna domedagsprofetia som spridits i medierna. Först trodde jag att det var en vandringshistoria som inte hade något med verkligheten att göra, men jag såg på nyheterna att det var ett kärnlab i Cern ( Schweiz) som dragit igång ett experiment. Jobbigt när det blir så och man själv inte är insatt ivad som hänt. Hur hanterar man en sådan rädsla just när man befinner sig i den mest existentiella krisen i livet, tonåren?
