Kalastankar

Nu drar det igång igen, Lulekalaset. Denna begivenhet som har ambitionen att visa upp allt som Luleå kan erbjuda i form av kontinentala känslor och värmebölja. Grejen är bara att det alltid är hot om ishavsvindar och regnbyar." Nu har det varit fint i så många dagar och då blir det säkert regn", säger den sanne pessimisten här i Norrbotten. Nu hoppas jag verkligen inte det för jag unnar alla en underbar helg med många langos och bra musikunderhållning.

Jag tillhör den kategorin äldre som gillar kalaset, trots att det är varningsflagg med för mycket ungdomsfylla  (vuxenfylla oxå för den delen) som följer i dess spår. Bra iniitiativ att kolla drogstatus när ungdomarna (13-17 år) går ut från kalaset under fredag-lördag. Är de nyktra får de en biobiljett. Kanske något som man som förälder också kan locka med för att hålla den yngre ungomsgruppen från alkohol och andra droger. Annars tycker jag att har man ungdomar som är på kalaset får man själv vara där som support. Det är en lika stor skyldighet som att sitta i sandlådan när de var små. 

Som jag skrev tidigare så gillar jag kalaset eftersom under min ungdom fanns det inte mycket att göra i Luleå. I efterdyningarna av Stålverk 80 kraschen i slutet av 70-talet så befann sig Luleå i någon slags förlamning och tog sig inte upp i från sängen. Det enda som fanns att göra var att sitta på Frasses på Storgatan och hoppas att Han skulle gå förbi. Det gjorde dock Han väldigt sällan så det var bara att vänta på skjuts hem till Bensbyn igen. Pappa ryckte in och stod och väntade utanför Väv och garn (närmare än så fick han inte komma). Där väntade man till nästa tur till stan.

Så nu när gatufesterna drar igång ser jag detta fenomen med mest positiva förtecken, trots att jag är en orolig förälder emellantå. Tänk att få vara ung och bara gå omkring i detta cirkusliknande tivoli några dagar. Som min yngste son säger "det är som en enda lång fest då alla är glada". Vem vill inte medverka i något sådant? Jag ska då göra det och jag ska inte gå på Frasses.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0