bloggella

Nu har jag varit och klippt mig och för en gångs skull så är jag ganska nöjd med håret. Ofta brukar jag känna mig som Bobby Ewing när jag går ut från friseringen, lätt uppfönad och för stajlad. Det känns bittert att likna honom  och jag  vill bara komma hem och tvätta det för att allt ska bli "normalt" igen. 

Kom ihåg första gången jag var på en riktig frisering och skulle klippa mig kort (var väl 12 år eller nåt). Satt där på Salong Angelique och läste någon intressant tidning medan den parfymluktande frissan klippte och klippte när det plötsligt var klart. Jag tittade mig i spegeln och råkade nästan skrika rakt ut. Jag såg inte klok ut, tyckte jag men vågade inte säga något, väluppfostrad som jag var på den tiden. I bilen hem brast allt, och jag grät tröstlöst i en vecka. Hur skulle jag kunna visa mig på badstranden den sommaren? Nå ja, den sommaren kom och gick och jag har haft många frisyrer sedan dess dock ingen så misslyckad som sommaren då jag var 12.