Slut på lättjan
Jag inser nu att det är slut med lättjan och den sköna tillvaron då jag får möjlighet att styra min egen tid. Att vakna och ligga kvar i sängen för att läsa en stund, gå ned och äta en lång frukost med morgontidningen (dock inte mycket att läsa i den), ta en promenad samtidigt som jag lyssnar på någon ljudbok (konstigt namn egentligen), göra några lättare små ärenden om det behövs, se en film om det regnar, blogga lite, vattna blommorna, ta en promenad till osv....helt plötsligt är det kväll och då kan man umgås utvilad med familj och vänner eller så kan man bara ligga i soffan, dricka te och se på någon dålig Tv-deckare. Behöver man verkligen leva på något annat sätt? Känner en liten gnagande oro att börja ta tag i alla planeringar som måste göras inför skolstarten, alla möten som ska genomföras, alla diskussioner där ens åsikter ska ventileras och där argumenten som ska slipas så att man blir respekterad. Okej, lite kul är det att känna sig som en del i en gemenskap men av erfarenhet har mitt jobb förmågan att äta upp mina tankar innan jullovet är här. Hur ska jag bevara min särart och mitt lugn i detta virrvarr av kontakter som pockar på ens uppmärksamhet? Ser i introduktionsbrevet från skolan att Ola Schenström ska komma och föreläsa om Mindfulness första veckan, så då kanske jag får lite tips hur man kan verka i nuet.
Skärgårdshelgen
Kusinerna Eva och Åsa äntrar stugan som vi tjejer delade ute på Klubbviken.
Nyss hemkommen från en intensiv och trevlig skärgårdshelg med start på fredagen med båttur ut i Klubbviken och firande av Ulf. Vi grillade korv, åt en jättegod middag i restaurangen och spelade ett roligt frågespel i "killstugan" som hette Retro. Vid halvtvåtiden blev det visst poängpoker, som jag missade (sörjer dock inte det). Fina stugor som de satt upp vid havskanten (se ovan). Där låg vi kvinnor och undrade varför man har så svårt att sova trots havskluck. Nu läste jag att var femte kvinna lider av något som heter överintensiv oroskänsla eller något sådant och kanske vi alla tre lider av det. Vem vet. Männen sov då väldigt gott när vi väckte dem vid halvniotiden för hemfärd tillbaka till civilisationen. Tack för ett kul och lite annorlunda festinitiativ, Eva! Fram för mer sånt!
Vi packade om väskorna på lördag eftermiddag och åkte iväg till Brändön för en båttur ut till pensionatet som ligger på den exotiska halvön Halsskäret som drivs av entrepenörerna Ulla och Erik. Där åt vi kräftor, pajer , goda ostar, drack goda drycker så man idag känner väldig motivation till att börja hårdträna. På morgonen efter en hård vedeldad bastu på kvällen blev vi väckta med kaffe på sängen och solsken. Kan man ha det bättre? Väderprognoserna över hur det egentligen skulle ha sett ut den här helgen har verkligen inte stämt, tur är då det. Skulle man planera sitt liv efter dem så skulle man få sitta hemma hela tiden och sura.
Nu ska vi avsluta helgen med att se Mamma Mia på bio i kväll som också utspelar sig på en ö, fast i Grekiska skärgården.
I kväll kl.22.00, SVT missar jag inte min kompis Ann-Helens dotter Hilda(15 år) på TV. Hon medverkar i ett program som heter Min mormor och jag, där hon intervjuar sin mormor som är från en by utanför Pajala och hur hennes uppväxt var.
08-08-08
Idag är det alltså år 8 i månaden 8 och dagen 8. Många ser detta som en magisk och tursam dag, speciellt i Asien har jag förstått. Att invigningen av OS blev idag är en följd av detta. Läste att siffran åtta på mandarin som de flesta kineser talar låter som "att bli rik" och då förstår man också varför 9000 kineser ska gifta sig i Beijing i dag för att om möjligt bli rikare i sina liv.
Detta härleder troligtvis en del från buddhismen där talet åtta är centralt vad gäller den åttafaldiga vägen som är namn på det livssätt som, enligt buddhisterna, släcker källan till lidande, livstörsten och därmed leder till nirvana. Några av den åttafaldiga vägens påbud står att läsa om här nedan, där mycket är ju likt från våra etiska regler i de Tio budorden i kristendomen:
- Tal: Innebär att du inte får ljuga, håna eller förtala någon.
- Handlande: Innebär att du inte får döda, stjäla eller ha ett olämpligt sexliv.
- Levnadssätt: att inte leva på ett sådant sätt att det skadar andra.
- Medvetenhet: Innebär en noggrann självkontroll, så att man alltid är medveten om vad man gör. Man ska vara medveten om sina känslor och bevara sin sinnesro.
Annars har vi hunnit med en sväng på Hägnan med Cilla och Clara idag. Vi har sett både får, kaniner och tuppar. Kul, kul! Sen har jag shoppat nya byxor på B Young, såna där stora och vida. Väldigt sköna må jag säga. Nu packar jag för den stora utflykten till Klubbviken i kväll samtidigt som jag ser på den spektakulära invigningen av OS i Beijing.
Att svimma
Har varit lite trött idag då sonen blev lite sjuk i natt och jag rusade upp och, hör och häpna Svimmade. Det var andra gången i mitt liv som jag svimmade, första gången var jag 15 år och jag skulle stoppa in ett örhänge i örat men hålet hade varat igen och det var stopp. Jag stod där i badrummet och tryckte, och mitt vad det var så blev allt svart. Som tur var dök min mor upp och räddade mig så jag inte ramlade i badkaret. Men alltså nu var det dags igen; kombination av lågt blodtryck och för hastigt uppstigande ur sängen bidrog nog till detta. Obehagligt var det i alla fall efteråt då jag blev alldeles kallsvettig. Tack och lov så gick det fort över och sonen kände sig mycket bättre på morgonsidan, tack och lov för det också.
Jag har dock städat; detta lite halvtråkiga som bara ska göras, inga analyser om nytta eller inte, det är bara att sätta igång. Dammråttorna börjar anfalla har jag annars märkt och det är inte kul.
I morgon bär det av mot Klubbviken med båt trots det lite bistra vädret. Vi (10 stycken) ska fira min kusins man då han fyller år. Vi blir nog de enda som kommer att vara där under kvällen, men det kan ju bli lite spännande där i sanden. Som tur är så är restaurangen öppen och de har utlovat trubadur. Kul va?
Onödigshopping och lite Ralph Fiennes
Åkte ut och onödigshoppade på Rusta; lite disktrasor, lite tandkräm och en dörrmatta. Sen blev det en sväng till OBS! för att onödighandla 3 filmer för 99 kronor (tänkte till skolans filmotek som jag försöker skapa). Det blev Hope and Glory (1987) av John Borman, The Odyssey av Francis Ford Coppola och sen kunde jag inte hålla mig och köpte Den engelske patienten(1996) med min stora idol Ralph Fiennes. Ungdomarna måste få se se den bara för att upptäcka "en riktig man", man kan inte undanhålla dem den upplevelsen ;=) Nu är han ju inte så snygg till det yttre när han ligger där sönderbränd mest hela tiden men det är mer hans inre som man faller för när han samtalar med sjuksköterskan där i det övergivna huset. Sen är det ju andra scener där han inte är skadad som har gett vissa avtryck. En fascinerande historia, där man hela tiden (trots att jag sett den 5-6 gånger) tänker att slutet ska bli eljest.
Nu läser jag Lövensköldska ringen av Selma Lagerlöf samtidigt som jag lyssnar på Sjöjungfrun av Camilla Läckberg när jag vandrar omkring. Den är så där lagom mysig med den nu tvillinggravida Erika Falk och en skum författare som man funderar över vilket förflutet han kan ha. Vi får väl se....
Har tagit mig i kragen och skickat in min D-uppsats till min handledare för respons. Fy och usch, tänk om han ratar allt jag skrivit.
Tack Ulla för de rökta abborrarna! Mycket gott, nog mer behöver man inte för att leva.
Morfar 90 år idag....
Idag skulle min morfar Assar ha fyllt 90 år. Han dog tyvärr för 5 år sedan så han får ej uppleva den här dagen. Han föddes 1918, ett år då spanska sjukan härjade i landet, första världskriget hade just slutat men i Finland utbryter inbördeskrig . Morfar är årsbarn med Ingmar Bergman och Nelson Mandela, där bara Mandela fortfarande lever. Tre stora män som alla har gjort stora insatser på sina egna speciella sätt.
Min morfar var en stor man i det tysta. Det har inte skrivits några långa artiklar eller delats ut några priser till honom, men jag tror inte han saknade det heller. Han var ganska nöjd ändå. Jag tror han var den snällaste människa jag träffat någon gång. Han hade konsten att anpassa sig till olika situationer, kanske främst efter min saliga mormors idéer. Hon sa: "nu åker vi till Västerbotten och plockar bär" och då körde han utan krut bilen långt mot skogen eller " nu åker vi och fiskar" och då plockade han ihop fiskegrejerna (inga flytvästar) och sen körde han bilen mot vattnet. Nu gillade han att köra bil, men ändå. Eller så traskade han efter glass i boxen ute i förrådet när vi kom på besök på Trossvägen, naturligtvis på order av mormor. Kanske knöt han näven i fickan på väg ut på de hala stenarna men aldrig visade han att han blev lite irriterad eller less. Ibland brukade han berätta historier om hur han röt till på jobbet (järnverket) och sa sanningen. Jag hoppas att det var så eller så ville han visa för oss andra att han minsann var "en riktig karl" som ingen satt sig på. Vad vet jag. För mig behövde han inte bevisa något, det spelade ingen roll, för mig var han ju morfar som hade lärt mig att plocka hallon i trädgårdslandet när jag var liten, det räckte.
Men samtidigt så tror jag att han tidigt kommit på det här med Konsten att vara snäll långt före Stefan Einhorn ens började fundera på ämnet som liten pojke. Att vara snäll är att bejaka livet, att inte låta negativ energi ta över ens vardag, att se positivt på sina medmänniskor. För han var inte mesig utan han såg konsten att vara snäll som en kärlekshandling, både till mormor och livet. Livet är för kort för att man bara ska gå omkring och vara förbannad hela tiden. Det försöker jag tänka på i mina mörka stunder och hoppas jag att jag ärvt lite av min morfar, trots att jag många gånger känner igen mig mer i min mormors sätt att vara.
Isdraken av Mikael Engström
Nu har jag läst ut Isdraken (2007)av Mikael Engström. En ungdomsbok som handlar om en kille vid namn Mik som bor i Solna utanför Stockholm med sin alkoholiserade pappa och storebror Tony. Mik lever hårt och tillsammans med sin bror får de försöka få vardagen att gå ihop, med både att fixa mat, hämta farsan på krogen och försöka sköta skolan. Plötsligt en dag står socialtanten med papegojörhängen där och skjutsar Mik till bussen som tar honom till en by utanför Umeå där hans faster Lena bor. Hur det än är så hittar han en ganska bra tillvaro där med Lena som bränner böcker för att dra ned på energikostnaderna och bröderna Bengt och Bertil som inte pratat med varandra på 30 år. Mik lär sig att fånga gädda och slå vakt på Isdraken, den största fisken i sjön Selen, som lurar under isen. Men framförallt börjar han tror på människans godhet och att det går att tämja Ensamormen som vrider sig runt hans kropp på nätterna. När allt verkar bra så kommer papegojtanten tillbaka och säger att hon ska skjutsa honom till en "fungerande hem". Miks upplevelser där får vem som helst att fundera över socialtjänstens omdöme om vad som är ett fungerande hem i deras ögon, är det bara det yttre man ser till, eller? Mik rymmer, kommer tillbaka, rymmer igen. Var är hans hem numer?
En mycket bra och välskriven bok om att hitta sig själv men även bra beskrivet om en 12-årings utsatthet i en vuxenvärld där ingen frågar vad han vill. Heja Mikael Engström, jag både skrattade och grät när jag läste den här. Är man vuxen går det lika bra att läsa den. Jag lovar.
Nu ska jag promenera igen. Har som mål att gå 15000 steg/dag och nu står mätaren bara på 13000 så det är bara att "he sig ut" på en liten runda. Allt för att tygla ångesten när jag ska sätta mig med uppsatsen.
Tre filmtips
Vilken fantastisk kinesisk film jag just har bevittnat, den första av SVT:s kinafilmer under några måndagar framöver. Den hette Vägen hem (1999) och handlar om en förlorad son som kom tillbaka till den avlägsna hembyn i norra Kina eftersom hans far tragiskt har omkommit. Filmen bygger på tillbakablickar på hur föräldrarna träffades när pappan kom till byn från stora staden och skulle undervisa skolbarnen i den lilla lerskolan. Kärlek uppstår men det tar länge innan de får varandra, det är mest en väntan och längtan. Allt sett ur den unga flickans perspektiv. Det som var så vackert skildrat, var denna ovissa väntan och lidande som det skapade hos den unga flickan. Otroligt vackra scenerier och foto samt musik. Det jag tyckte var bäst var det sparsmakade och stilla berättandet. Det är skönt med avskalad dialog där bilderna får tala istället. Där är det stor skillnad mellan asiatisk och amerikansk film. Amerikanerna blir lätt övertydliga och måste förklara allt, i motsats till kinesisk/asiatisk film där betraktaren får själv lägga in sina slutsatser i allt större utsträckning. Se bara på japanska Ringu och amerikanska versionen The Ring
Anledningen till varför jag gillade den här var väl efter att först varit på bio och sett en riktig amerikansk high concept film, The dark knight med allas vår Batman/Bruce Wayne. Ja, vad ska man säga. Dessa två filmer bör inte jämföras, det blir inte rättvist. Men någon sparsmakad berättelse är det väl inte att tala om när man ser Batman. Där krämar man på med all upptänklig teknik som finns samtidigt som det inte finns något hopp för mänskligheten, en dystopi, t o m Batman får skulden för ondskan i världen och likt Jesus slutar det med att han symboliskt blir hängd på korset och tar på sig allas synder för hopp om bättring. I den här typen av filmer är det inte handlingen som griper tag i en utan här är det de cirkusartade konsterna och de häftiga biljakterna som får en att sitta kvar i biostolen. Komiskt när Bale skulle prata, när han var Batman lät det som om han pratade i en burk. Jokern (Heath Ledger) var mycket bra och spelade helt sinnessjuk och jag kan nog hålla med om att han kan vara värd en Oscar för rollen, men det känns lite knepigt att ge ett pris till en som inte lever längre. Undrar om det var p g a den här rolltolkningen han inte orkade med mer av det här jordelivet?
Om du vill hyra en ryslig film i höstmörkret rekommenderar jag annars Funny Games (2007) av Michael Haneke. En av de mest psykologiskt ruggiga thrillers som jag sett på länge. Låt bara ingen komma och låna ägg av dig efter det.
En puss på bron...
Clara testar här den magiska kraften i en grodpuss när hon var och hälsade på oss här om dagen. Kanske blir det en prins, kanske inte.... det dröjer nog ännu på ett långt tag får vi väl hoppas.
Höstfunderingar
Åter måndag och augusti börjar göra sig påmind med ett och annat gulnat löv som varslar om en förestående höst. Känns lite tidigt men jag ser inget deprimerande i det, jag gillar hösten. Annars vandrar jag omkring i tillvaron och har smått börjat fundera över skolstart (jag vet att det är lite tidigt) men samtidigt så är jag skapt så, vill inte börja för sent att tänka. Kan nog bero på en viss seghet i min hjärna eller lång startsträcka för att nå bra idéer.
Funderar om jag ska läsa något till hösten (språkhistoria). Har tillbringat de senaste åren med att läsa parallellt med jobb och borde kanske ta en paus och "bara" jobba något år. Problemet är att det är ganska tidskrävande trots att det är roligt. Är rädd att hamna i honungsfällan och bli tappa sugen för allt om det blir för mycket. Vi får se hur det blir. Jag har ju dessutom en D-uppsats att färdigställa inom kort innan jag börjar med något annat. Inte så värst mycket kvar, bara den avslutande analysen om elevers lyssnande.
Ikväll ska jag gå och se Batman med mina söner. Kul att se vad den har att säga mig. Heath Ledgers sista roll som Joker ser jag fram emot. Mer om den senare
Snömannen
Nu har jag läst klart Snömannen av den norske författaren Jo Nesbö. Det här är min första bekantskap med kommissarie Harry Hole men det här är den senaste boken i en serie andra. Jag förstår nu att jag missat många tidigare böcker och funderar nu att gå tillbaka i tiden, men det brukar inte vara så kul att läsa om tidigare förhållanden när man nyligen läst att den personen har dött eller gift om sig. Iaf handlar den här boken om ett mystiskt brev som kommer till polisstationen som är undertecknat med Snömannen. Harry Hole som är känd som seriemördarexpert börjar forska i fallet som sträcker sig tillbaka över 20 år tillbaka i tiden med många kvinnor som blivit mördade på liknande sätt. Morden har för vana att ske när den första snön faller.....och mystiska snögubbar dyker alltid i närheten. Vem är stå utstuderat bestialisk?
Välskrivet och klurig intrig som håller hela vägen. Lite trött kan man väl bli på poliskommissarier som hela tiden måste ha alkoholproblem och ha trassliga relationer med kvinnor, men på något sätt så känns Harry som en ärlig och inte så konstruerad person. Läs gärna mer om Jo Nesbö på hans hemsida www.jonesbo.com
Nu ska jag läsa klart Isdraken av Mikael Engström, en ungdomsbok om en pojke med trassliga hemförhållanden med föräldrar som inte klarar av sitt uppdrag att ta hand om sina barn (ett tema som tyvärr genomsyrat många ungdomsböcker de senaste åren). Mer om denna senare.....
Syster Yster, Sofie och Jens
Så här glada kan man se ut när man är ute på en barnfri kväll i Luleå
Kom änglar, kom älvor...nu dansar vi sista dansen i Lulekalaset
"Kom änglar, kom älvor
det börjar bli kallt graderna sjunker så
fort överallt och det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis
det fryser nu sakta till is..."
Tack Lars Winnerbäck för en underbar värmande konsert i slutet av vårt kalas i Luleå. Nu gör det inget att det blir höst och vare sig man är ängel eller älva så kommer inga hjärtan att frysa till is. Jag lovar.
Annars var det många funderingar kring klädsel innan vi begav oss till kalaset då föregående natt bara visade 7 ynka grader. Urban provade många varianter och hade förslag på Stenmarksluvan och jag funderade på Lundhagskängorna som jag annars har i fjällen. Men det slutade med underställ för Urban och skinnstövlarna för mig. Tänk att det är det som upptar ens tankar i den här åldern när man ska ut på festival, inte alla spännande människor man ska få möta.
Nu blev det inte så kallt p g a all den energi och värme alla glada och trevliga människor utstrålade i sommarnatten. Vi (jag, Eva och Ubbe) hamnade i Bluestältet (igen) och dit kom syster yster, Jens, Sofie och Peter. Vi hade en trevlig och skrattig kväll innan vi begav oss ned till människokaoset i södra hamnen. Men vad händer då, jo då måste jag kissa igen (femte gången den kvällen). Vad gör man då? Jag säger bara det att hade polisen sett mig där jag satt så hade det blivit dyrt....
Grattis Cajsa på 7-årsdagen!
Här förbereder sig min systerdotter Cajsa för sitt 7-årskalas utklädd till pirat. Ha en rolig dag!
Cajsa åker Masken
Vi var barnvakt till Cajsa och Clara några timmar i dag och då var ju tivolit där så lägligt. Cajsa lurade upp Urban i Masken och han hade svårt att behärska sin rädsla medan Cajsa var helt cool. Hon åkte även radiobil och proppade i sig en hel sockervadd.
I kväll blir det lugn hemmakväll i väntan på morgondagen då vi först ska fira ovannämnda kvinna Cajsa då hon fyller 7 år och sedan ska vi ladda upp med varma kläder (kanske täckbyxor) inför kvällen begivenheter.
Kalasstart
Nu är premiären för Lulekalaset avklarad. Efter lite försnack, god dryck och goda chips hemma hos Eva begav vi oss till Bluestältet i den kyliga sommarkvällen (se ovan). Vädret växlade under dagen från 28 grader varmt till 14 grader på kvällen när åskan hade gjort sitt. Men som jag brukar säga; bor vi så nära nordpolen som vi gör får vi ändå vara glada, och det var vi hela kvällen. Tack Eva för den värmande fleecejackan (stl 160 !?)
Bra musik spelades, speciellt av de unga musikanterna som hade mycket energi att tillföra den frusna skaran. Allt för dyra öl dock (60 kronor). Emellanåt letades det toaletter, öl är inte bra när man har för liten blåsa, men blåskatarren slog väl till i kylan också kan jag tänka. Jag tror jag hann med toaletten på Invit, några bajamajor efter stan samt att vi råkade planka in på backstagetoaletten till bluestältet. Lyckligtvis stod Katarina där, min arbetskompis som spelade trummor under kvällen, och det hela blev inte så pinsamt. Dock fick vi släppa fram en och annan artist som skulle upp på scenen före. Okej då...
Sen dök Simon upp i solglasögon. Det var kul!
I går undrade jag vem Karin Mamma Anderssons mörka gitarrist var. Nu vet jag, han spelade i Bluetältet. igår
Wok och åska, en bra inledning för uppladdning
Nu har jag varit och känt av atmosfären och genom min vandring in till Luleåkalasets start svettades jag ymnigt, men under intagande av en liten asiatisk wok började det att regna(!) och så blev det bussen i stället hem.
Medan åskan laddar ur laddar jag dock om och ska nu iväg till min gamla vän Eva för en liten förfest innan vi går och lyssnar på lite musik i Bluestältet.
Idag har jag lyssnat på sommarprogrammet i P1 med vår internationellt erkända konstnär Karin Mamma Andersson, min gamla gymnasiekompis från Hermelin, på väg in mot stan. Roligt att höra hennes tankar om konsten och dess betydelse i hennes liv samtidigt som man fick lite tillbakablickar av hennes barn och ungdomsår från Kalix hos mormor och morfar och tonåren i Luleå. Undrar bara vem den långa mörka gitarristen var som hon var tillsammans med under högstadiet... .kanske kan vi röna ut det under vår träff i kväll.
Nu lyssnar jag på Daugava och längtar till jag förhoppningsvis får se en bra Lars Winnerbäck på lördag.
Kalastankar
Nu drar det igång igen, Lulekalaset. Denna begivenhet som har ambitionen att visa upp allt som Luleå kan erbjuda i form av kontinentala känslor och värmebölja. Grejen är bara att det alltid är hot om ishavsvindar och regnbyar." Nu har det varit fint i så många dagar och då blir det säkert regn", säger den sanne pessimisten här i Norrbotten. Nu hoppas jag verkligen inte det för jag unnar alla en underbar helg med många langos och bra musikunderhållning.
Jag tillhör den kategorin äldre som gillar kalaset, trots att det är varningsflagg med för mycket ungdomsfylla (vuxenfylla oxå för den delen) som följer i dess spår. Bra iniitiativ att kolla drogstatus när ungdomarna (13-17 år) går ut från kalaset under fredag-lördag. Är de nyktra får de en biobiljett. Kanske något som man som förälder också kan locka med för att hålla den yngre ungomsgruppen från alkohol och andra droger. Annars tycker jag att har man ungdomar som är på kalaset får man själv vara där som support. Det är en lika stor skyldighet som att sitta i sandlådan när de var små.
Som jag skrev tidigare så gillar jag kalaset eftersom under min ungdom fanns det inte mycket att göra i Luleå. I efterdyningarna av Stålverk 80 kraschen i slutet av 70-talet så befann sig Luleå i någon slags förlamning och tog sig inte upp i från sängen. Det enda som fanns att göra var att sitta på Frasses på Storgatan och hoppas att Han skulle gå förbi. Det gjorde dock Han väldigt sällan så det var bara att vänta på skjuts hem till Bensbyn igen. Pappa ryckte in och stod och väntade utanför Väv och garn (närmare än så fick han inte komma). Där väntade man till nästa tur till stan.
Så nu när gatufesterna drar igång ser jag detta fenomen med mest positiva förtecken, trots att jag är en orolig förälder emellantå. Tänk att få vara ung och bara gå omkring i detta cirkusliknande tivoli några dagar. Som min yngste son säger "det är som en enda lång fest då alla är glada". Vem vill inte medverka i något sådant? Jag ska då göra det och jag ska inte gå på Frasses.
Stugdrömmar....
Våra vänners stuga i Halsskäret utanför Brändön som vi besöker då och då för att få i oss den utsökta rökta abborren (ett behov numer).
Nu är jag inne i stugdrömmar igen. Det har varierat mellan åren. Jag är ganska bekväm av mig och vill inte att all min lediga tid ska gå åt till att dränera grunden eller att måla uthus. Dock kan jag gå med på lite av det eftersom det nu har börjat infinna sig någon slags längtan att tillbringa min lediga tid under sommaren på något annat ställe än i radhuset.
Jag har det bra och det går ingen nöd på mig, det finns människor som knappt har råd med en glass på sommaren eller bor inträngda i stora hyreshusområden med begränsad möjlighet att ta sig ut.
Detta att eventuellt skaffa sig en stuga är ett lyxproblem och inte en nödvändighet, men allteftersom medelåldern infinner sig och barnen börjar flytta från boet och alla pengar inte går till mjölk så känns det plötsligt som om det skulle kunna finnas ett utrymme för att börja fundera över denna dröm. Denna dröm står dock min man sig tvekande till då han tillhör kategorin realistiska människor med koll på räntor och annat. Han är analytisk och ekonomisk och jag är känslomässig i mina handlingar (nåja i såna här affärer iaf).
Vi får väl se hur det går.....nu ska jag ladda för sommarens reprisavsnitt av Sex and the city. Dessa kvinnor är helt nojiga och helt underbara, tycker jag.
Till förruttnelse
Sommarkvällen drabbar
med sina tveksamma känslor
doft av förruttnelse sprider sig
rötmånadens peripeti
Ernst gör om allt,
jag gör inget
kanske ruttnar jag också som straff
