Tre filmtips
Vilken fantastisk kinesisk film jag just har bevittnat, den första av SVT:s kinafilmer under några måndagar framöver. Den hette Vägen hem (1999) och handlar om en förlorad son som kom tillbaka till den avlägsna hembyn i norra Kina eftersom hans far tragiskt har omkommit. Filmen bygger på tillbakablickar på hur föräldrarna träffades när pappan kom till byn från stora staden och skulle undervisa skolbarnen i den lilla lerskolan. Kärlek uppstår men det tar länge innan de får varandra, det är mest en väntan och längtan. Allt sett ur den unga flickans perspektiv. Det som var så vackert skildrat, var denna ovissa väntan och lidande som det skapade hos den unga flickan. Otroligt vackra scenerier och foto samt musik. Det jag tyckte var bäst var det sparsmakade och stilla berättandet. Det är skönt med avskalad dialog där bilderna får tala istället. Där är det stor skillnad mellan asiatisk och amerikansk film. Amerikanerna blir lätt övertydliga och måste förklara allt, i motsats till kinesisk/asiatisk film där betraktaren får själv lägga in sina slutsatser i allt större utsträckning. Se bara på japanska Ringu och amerikanska versionen The Ring
Anledningen till varför jag gillade den här var väl efter att först varit på bio och sett en riktig amerikansk high concept film, The dark knight med allas vår Batman/Bruce Wayne. Ja, vad ska man säga. Dessa två filmer bör inte jämföras, det blir inte rättvist. Men någon sparsmakad berättelse är det väl inte att tala om när man ser Batman. Där krämar man på med all upptänklig teknik som finns samtidigt som det inte finns något hopp för mänskligheten, en dystopi, t o m Batman får skulden för ondskan i världen och likt Jesus slutar det med att han symboliskt blir hängd på korset och tar på sig allas synder för hopp om bättring. I den här typen av filmer är det inte handlingen som griper tag i en utan här är det de cirkusartade konsterna och de häftiga biljakterna som får en att sitta kvar i biostolen. Komiskt när Bale skulle prata, när han var Batman lät det som om han pratade i en burk. Jokern (Heath Ledger) var mycket bra och spelade helt sinnessjuk och jag kan nog hålla med om att han kan vara värd en Oscar för rollen, men det känns lite knepigt att ge ett pris till en som inte lever längre. Undrar om det var p g a den här rolltolkningen han inte orkade med mer av det här jordelivet?
Om du vill hyra en ryslig film i höstmörkret rekommenderar jag annars Funny Games (2007) av Michael Haneke. En av de mest psykologiskt ruggiga thrillers som jag sett på länge. Låt bara ingen komma och låna ägg av dig efter det.
Kommentarer
Trackback
