Kulturnatten
Flamingokvintetten sjöng: "Det var den 6 september, det var just den dagen.."..
Mycket surr och ljug om allt möjligt blev det innan jag cyklade hem i den sena natten med min cykellampa som hela tiden ramlade av.
Nu har mina söner nyss varit här och ätit söndagsmiddag. Kul när alla kan samlas på en gång.
Det är dags att ta tag i veckans planering av lektioner och ev. hinna skriva lite på uppsatsen.
Klart och betalt
Soliga september
Är snart på väg ut i Kulturnatten, ett evenemang som anordnas för tredje gången här i Luleå. Har under dagen haft en väldigt skön och avkopplande dag i solen blandat med fika och kultur. Cyklade in till stan och träffade min far och han bjöd på fika. Tack för det! Sedan var jag på teatern och såg öppet repetition av musikalen Romeo och Julia som de ska sätta upp på Norrbottensteatern. Lite roligt att sitta och se en stund hur svårt det är med koreografi. Bokade in mina elever i nian för att gå och se på musikalen den 6 november. Det ska bli roligt!
Avslutade dagen med caffe latte på Kulturens hus och hjälpte kollegan Andreas lite med lite skrivjobb innan jag cyklade hem igen.
Nu har jag sprungit min runda och ser fram emot en lång natt med många spännande kulturella händelser.
Mer om det i morgon.....
Träningen har börjat
Äntligen har jag kommit igång med träningen igen på Nautilus. Jag sprang 20 min på bandet, körde lite armar, ben och magen. Det var skönt och jag känner mig mycket piggare när jag rör på min kropp. Det är också ett sätt att hålla mina deppiga tankar borta och kanske avlägsna stressen ur hjärnan. Men det var på ett hår att vi inte kom fram.....
Jag skulle åka med Ulla och Fanny i deras bil till träningen och då såg Ulla hur lite bensin det var, så vi beger oss mot Shell. När vi kommer fram till stationen så slukar tankomaten kortet helt fräckt. Där stod vi på en obemannad bensinstation utan en själ i sikte. Till råga på allt så hade alla tre glömt att ta med mobilen. Vad göra? Jo, vänta på räddning. Till slut kom en gammal raggarbil inglidande och Ulla kastar sig ut för att fråga om hon fick låna telefonen. LIte surt går han med på det och Ulla kontaktar hemmet så Erik kunde överföra pengarna från hennes kort innan nån annan skulle få för sig att ta dem. Men då kommer hon på att hon har födelsedagspengar i börsen och glatt beger vi oss, med allt mer sinande tank, till OK för att tanka. Vi klarade att köra dit som väl var och sedan kunde vi glatt träna en timme. Tur att det händer något kul emellanåt så man får skratta lite.
Klart och betalt
Att lyssna till sin egen röst
Trött, tröttare tröttast.....det känns som om all energi har runnit ur mig helt plötsligt. Hade stora ambitioner att börja läsa en kurs idag på LTU men orkar inte ens tänka på det nu när jag sitter här. Tänkte börja om med träningen, men skyller på allt möjligt för att slippa åka dit. Tänkte vara klar med min uppsats före jul men nu vill jag inte ens se på den. Så fort jag tänker på att jag ska någon djupare förberedelse eller planering så drar det ihop sig i halsen. Och terminen har knappt börjat ännu. Förhoppningsvis är det någon tillfällig svacka som beror på min förkylning som jag fortfarande dras med. Jag vill bara ligga i soffan och inte engagera mig i något alls.
Har haft stora diskussioner med mig själv huruvida jag ska göra med mitt liv, som jag tror måste bestå av 150% arbete och 50 % studier för att man ska känna sig som en lyckad människa. När ska man då hinna ha någon fritid? Frågor som jag ställer mig är: Vem gör jag allt det här för och varför kan jag inte bara känna mig nöjd med att arbeta 100% och sedan vara kravlös under min fritid. Det finns ingen som kräver eller begär att jag ska hålla på med detta år ut och år in. Hur gammal ska man bli innan man lär känna sig själv?
Vardagen smyger sig på
Läge: förkylt. Snorat och hostat sedan jag kom hem från klassresan. Många med mig verkade också fått bacillen när vi lämnade Västerbotten i går. Sen är det väl ofrånkomligt att man får lite snuva när man träffas igen efter en sommar. Jag hade tänkt vara lite effektiv i helgen och planera upp verksamheten iaf för veckan som kommer men allt jag orkar är att ligga i soffan och se på Finnkampen och hur roligt är det då? Har iaf orkat en sväng på stan och köpt lite kläder. Sen har jag lyckats köpa en tunika från Odd Molly på tradera. Se nedan. Jag tycker de gör jättesnygga kläder. Lite personliga, roliga och inte alltför strikta. Det gillar jag.
Annars är det skönt att vardagen ramlar in och gör tillvaron lite mer beräknelig. Det känns altid som en nystart när hösten kommer. Jag vill gå kurser av olika slag, jag vill köpa nya kläder, göra om hemma. I tidningen Extra (bra gratistidning f ö) så läste jag om alla möjliga och omöjliga kurser som man kan gå ifall man är intresserad. Kanske Linedance eller dykarkurs, eller varför inte en kurs i meditation. När jag var i Munkviken fanns ett erbjudande i september om att gå en helgkurs som hette Livets rytm. En chans att, genom det nu populära fenomenet som kallas reterat, hitta sig själv genom att stänga av yttervärlden och nå sitt inre istället. Det ligger lite i linje med mindfulnessföreläsningen jag lyssnade på tidigare och jag blev lite sugen att prova men det kommer nog inte att bli så. Nu är det mycket annat som ligger i fatet för att få livet att gå ihop. Motstridigt eller hur?
Resa till Munkviken
Här är huset som vi sov i under vår lägervistelse i Munkviken utanför Lövånger.
Åter tillbaka i civilisationen efter två dagar och tre nätters frånvaro av TV, dator och dagstidningar. Först är det frustrerande att inse detta faktum men efter ett tag så är det ganska skönt att inte vara så uppdaterad hela tiden. Livet blir enklare och mindre stressigt. Nu har jag ju haft möjligheten att få umgås med de pratsamma och roliga ungdomarna i 9A hela tiden (nåja Mats också för den delen) så brist på prat och underhållning har det inte varit.
Det har varit tre intensiva dagar där vi först besökte Bodaborg (äventyr med fångarna på fortetstuk) i Skellefteå och sedan Munkviken där vi har haft samarbetsövningar (roligast var Harry Potterbanan med kokosbollkastning), bastubad, paddling, kubb, hårflätning, kortspelande, läsning, en riktig födelsedag (Emma 15 år grattis) och en fejkfödelsedag (Tobias), Genispel, nattvandring, korvgrillning, genomblöta skor (även Mats).
Sammanfattningsvis en händelserik vistelse där jag förhoppningsvis tror att många har haft det bra och att man kanske hittat nya personer att kommunicera med än de man annars pratar mest med.
TACK ALLA HÄRLIGA UNGDOMAR FÖR ATT JAG FICK VARA MED!
Mot Munkviken
Första dagen med eleverna är nu avverkad. Det var roligt att se alla igen och jag tyckte det verkade som om alla var fokuserade på att ta tag i sitt uppdrag som blivande elever det här sista läsåret i grundskolan. Märkligt hur fort det har gått sedan de började sjuan. Det var lite lugnare idag än då för två år sedan då alla föräldrar också var med inne i klassrummet när vi hade upprop. Lite nervöst var det som lärare med den anstormningen som var men helt förståeligt med uppstart av ny skola och allt. Kul om föräldrar vill komma och vara med ibland i skolan lite mer, inte bara på skolstart och skolavslutningen. Det berikar.
Har även träffat min handledare Stefan på LTU idag för att "få domen" på min uppsats. Det var väl inga större generalproblem, nu är det "bara" analysen kvar alltså att få ihop min teori med empirin, d v s det jag har undersökt, elevers lyssnande i olika faser, ska nu beläggas med hjälp av de olika teorierna kring reception och flerstämmighet som jag nämnt i min text. Just nu känns allt som ett oövervinnerligt projekt där slutet är långt borta, men det är bara att knapra på med tangenterna så kanske jullovet blir arbetsfritt.
I morgon åker vi till Munkviken och umgås i tre dagar. På fredag är jag tillbaka igen, förhoppningsvis har man då fått sova lite grand någon natt till ljudet av skratt och prat.
Födelsedagsfest och snart måndag
Här dansar Anneli fram under kvällens sena timme. Lika ung som alltid!
En mycket trevlig fest bevistade vi igår med många glada och pratsamma gäster. Samtal om liv och död blandades med nostalgiska minnen från förr. Precis som det är när man blir lite äldre och har erfarenheter om olika saker att relatera till. Faktiskt väldigt skönt att inte vara 25 år längre. Supergod mat; kycklinggryta, vin och någon fantastisk dajmtårta så där lite halvfrusen och krämig. Mycket gott!
Nu drar allvaret vidare i morgon (ja, ja jag ska vara mer i nuet men har förmåga att tänka på morgondagen alltför ofta) och eleverna ramlar in med sina sommarberättelser och förhoppningsvis sina viljor att börja studera igen. Det blir lite mjukstart eftersom vi åker till Munkviken på tisdag med klassen och jag ser fram emot en skön och roligt vecka där med niorna. Enda oron är att inte alla känner att det ska bli kul utan att några gruvar sig att vara tillsammans. Men den oron ska jag inte lägga in i hjärnbarken, då kanske det blir en trist spådom som slår in.
Shopping och fest
Det är många möten man hinner med om man går på stan en hel lördag i början av hösten. Det är gamla vänner som man inte träffat på flera månader, arbetskompisar och två av mina tre söner dök upp, varav Martin hann med ett fika med oss innan han shoppade vidare. Simon har köpt en stor väska som han bär omkring saker i (undrar vad?).
Annars skulle vi tränga in oss på ett vernissage där 49 lulekonstnärer (tror jag) hade ställt ut några verk var, men då hade ett Olle Nyman med band börjat spela, jättehögt, så konsten gick inte att komma fram till p g a alla människor som skulle stå där och lyssna. Lite trist att det tog över!
Jag är iaf nöjd med min shopping idag; en t-shirt (Pepper corn) och en klänning från Gina tricot, som jag tänkte ha på kalaset hos Ryans när vi ska fira Annelis födelsedag. Men när jag kom ut från affären såg jag genast 3 stycken som hade likadan klänning. Sånt är ju inte speciellt upplyftande. Höll t o m på att missa min elev Sassa vid övergångsstället när hennes kompis kom i den nyss nämnda klänningen. Då funderar jag om en sån ung skönhet kan ha den så kanske jag inte kan. Vi får se hur det utvecklar sig med den saken.
Märkligt det är med mycket som kör ihop sig ibland. I kväll är det alltså kalas hos grannarna, medan jag tyvärr fått tacka nej till surströmmingsskiva i Vallen hos min kompis Ingela och Urban var inbjuden på fest med gamla klassen från grundskolan. Varför har det en förmåga att köra ihop sig? Ibland händer det ju ingenting på flera månader.
Pappa 71 år - bilden
Nu har jag fått igång publishme funkionen igen. Här kommer den utlovade bilden på min far vid ett besök här hos oss nyligen.
Mindfulness
Så där ja, då har man avverkat en hel arbetsvecka snart. Det känns bra att ha kommit igång med sysslorna och jag är imponerad över vårt arbetslags förmåga att börja terminen så strukturerat och seriöst. Seriösa har vi alltid varit men vi har haft lite svårt att komma till beslut i våra diskussioner, det har vi nu bevisat att vi kan.
Igår hade vi en mycket intressant föreläsning om Mindfulness med Ola Schenström. Att vara mindful är att vara medveten om nuet och inte tänka på vad som ligger i framtiden (som man ändå inte kan göra något åt). I en värld där allt går fortare och fortare och där vila och återhämtning inte prioriteras ökar människors utmattning, med följd av många sjukskrivningar osv. Detta gäller också i hög grad ungdomar som ständigt ska vara nåbara genom exempelvis MSN, mobil samtidigt som de har höga krav på sig skolan och även vara lyckade både socialt och utseendemässigt. Han berättade att 40% av gymnasieungdomar har sömnstörningar och klarar inte av sina studier p g a stress. Detta anser jag vara helt sjukt! Mer meditation och närvarandeträning är tydligen receptet för att undvika att gå i väggen. Att bara sitta på en stol i 10 min och fokusera på att jag andas kan räcka för att höja livskvaliteten. Detta är något som vi måste ta på allvar i skolan och inte bara öka orimliga bördor. Undrar om vår skolminister vet något om det här?
Jag som är lite speedad ibland brukar alltid håna min man när han ska vila efter maten, men han är nog den som har den tjockaste hjärnbarken och därmed också den som har fattat det här med att inte dras med i att hinna allt.
Idag var Amanda 1 och 2 och hälsade på. De var väldigt uppåt och längtar nog mycket till skolstarten. Eller hur?
Bröst
Jag funderar fortfarande på hur jag ska inreda toaletten på jobbet. Många förslag och önskemål har kommit in och antingen kommer den att helt gå i rosa med lite romantiska detaljer och kanske något inslag av apotekets utökade sortiment eller så blir det mer strikt och svart med läderdetaljer !!?. Vi får se i morgon då jag ska iväg och köpa upp mig på lite prylar, som vålar, handdukar, tavlor m.m.
Kul samtal vi kvinnor hade på fikarasten -om bröst. En hade varit på mammografi och berättade om detta fasansfulla tilltag mot hennes bröst, trots att syftet är gott. Vi talade om denna apparat som klämmer ihop det lilla man har till oigenkännlighet. Kollegan berättade att hon som undersökte sa att det var lättare med stora och fylliga bröst när man gör mammografi. Slutledningen blev således att kollegan uppfattade sina som motsatsen d v s små och tomma! Ja, antingen har man ju stora eller så har man små och vi kom överens att när man joggar är det dock skönt att ha små annars gör det ofta ont ifall man inte har bra BH. En annan kollega som har lite större size sa att för henne betydde jogging mer eller mindre risk för hjärnskakning.......Ja, aldrig är det riktigt bra i vår herres hage.
Varför har inte männen liknande regelbundna undersökningar av de nedre regionerna (tänker främst på prostatan) som kvinnor har med mammografi? vi skulle kunna kalla det pappografi, men man kan kanske skona dem ihopklämningen som vi får göra. Bara för att vara lite snäll
Kul samtal vi kvinnor hade på fikarasten -om bröst. En hade varit på mammografi och berättade om detta fasansfulla tilltag mot hennes bröst, trots att syftet är gott. Vi talade om denna apparat som klämmer ihop det lilla man har till oigenkännlighet. Kollegan berättade att hon som undersökte sa att det var lättare med stora och fylliga bröst när man gör mammografi. Slutledningen blev således att kollegan uppfattade sina som motsatsen d v s små och tomma! Ja, antingen har man ju stora eller så har man små och vi kom överens att när man joggar är det dock skönt att ha små annars gör det ofta ont ifall man inte har bra BH. En annan kollega som har lite större size sa att för henne betydde jogging mer eller mindre risk för hjärnskakning.......Ja, aldrig är det riktigt bra i vår herres hage.
Varför har inte männen liknande regelbundna undersökningar av de nedre regionerna (tänker främst på prostatan) som kvinnor har med mammografi? vi skulle kunna kalla det pappografi, men man kan kanske skona dem ihopklämningen som vi får göra. Bara för att vara lite snäll
Första dan i resten av mitt liv
Med mysig start i vår nya dramasal där vi fick ta del av varandras sommarberättelser drog vi sedan igång med arbetslagsarbete. Det kändes lite motigt igår men nu när jag träffat alla glada människor och fått en del frågetecken uträtade känns det mycket bättre. Min nya arbetsplats som var så fin när jag lämnade den i somras ser redan nu ut som ett mindre kaos och ändå har jag inte börjat jobba. När ska mina tankar om Feng shui slå igenom på jobbet? Av någon outgrundlig anledning har jag svårt att sortera ibland och bara flyttar papper fram och tillbaka i olika högar.
Vi diskuterade även olika ansvarsområden inom arbetslaget; exempel så är Mats ekonomiansvarig, Andreas är ordförande under arbetslagsmötena och med i ledningsgruppen....jag tog på mig att fixa personaltoan till vårt arbetslag så nu är jag TOAANSVARIG ?!!. Vilket hedersuppdrag. Undrar om det är något kriterium för att få upp lönen? Jag har tänkt att införskaffa en sådan där fluffig rosa toalettsits i syntetmaterial och sedan kommer jag att bevaka så att ingen kissar på den. Hur ska jag hinna jobba med undervisning?
Trots regn och rusk idag så har jag fått ihop 12000 steg (dock 3000 för lite). Fick skjuts i morse (lite motvilligt, men jag kunde inte säga nej) sen gick jag hem och tog just en runda med väninnan i ösregnet. Men jag måste impregnera om mitt regnställ. Helt genomsur! Trist.
Nu väntar jag på att traderabudet på min datorväska inte ska bli så högt.
Vi diskuterade även olika ansvarsområden inom arbetslaget; exempel så är Mats ekonomiansvarig, Andreas är ordförande under arbetslagsmötena och med i ledningsgruppen....jag tog på mig att fixa personaltoan till vårt arbetslag så nu är jag TOAANSVARIG ?!!. Vilket hedersuppdrag. Undrar om det är något kriterium för att få upp lönen? Jag har tänkt att införskaffa en sådan där fluffig rosa toalettsits i syntetmaterial och sedan kommer jag att bevaka så att ingen kissar på den. Hur ska jag hinna jobba med undervisning?
Trots regn och rusk idag så har jag fått ihop 12000 steg (dock 3000 för lite). Fick skjuts i morse (lite motvilligt, men jag kunde inte säga nej) sen gick jag hem och tog just en runda med väninnan i ösregnet. Men jag måste impregnera om mitt regnställ. Helt genomsur! Trist.
Nu väntar jag på att traderabudet på min datorväska inte ska bli så högt.
Tradera och lite film
Nu har jag hittat en ny drog på nätet, Tradera. Min kollega Anna har många gånger lovordat denna sajt men jag har inte riktigt fattat grejen. Nu är jag inne där så ofta som det går. Är på jakt efter en datorväska och priserna är mycket bättre än att skicka efter från någon ordinarie affär, och sedan så är det lite spännande att hålla på med auktion. Vem ska få det man budar på? Sen hittade jag en himla massa väskor som ligger ute. Synd bara att frakten ofta blir dyrare än varan, det får man se upp med.
Såg en otroligt bra film i går kväll; American Crimes. Välspelat, ruggigt och "based on a true story". Filmen handlar om flickorna Sylvia (Ellen Paige från Juno) och hennes syster (glömt namnet) som får bo hos grannen (som är i behov av pengar) när föräldrarna arbetar på det resande tivolit. Sedan börjar den psykiskt sjuka mamman i familjen systematiskt att misshandla Sylvia på de mest vidriga sätt för att måhända må mindre dåligt själv. Se den, men vissa partier kan vara bra med kudde.
Nu ska jag utnyttja Canal+ som vi beställt och se Djävulen bär Prada med Meryl Streep.
I morgon börjar det hårda livet igen. Tjoho!
Tacksamhet
"Jag tackar gräset för att gräset finns, jag tackar människorna för att människorna finns..jag tackar folken som ständigt rör sig in i varandra för att alltid ständigt förnyas...jag är endast otacksam mot orättvisor....."
Ser just på någon andakt med Göran Greider som apostel. Lite kufiskt att just han sitter där, den cyniske journalisten, men även han är alltså tacksam, va roligt.
Min vän Ulla brukar köra tacksamhetsritualer innan hon går och lägger sig och menar att det hjälper henne att se mer positivt på sin tillvaro. Handen på hjärtat så är det väl inte så svårt att vara tacksam, men ofta glömmer man bort det och i navelskådningen av sitt eget förstorar man på sina, ofta obefintliga, problem istället för att se till de små saker som gör att man är tacksam. Att solen lyser en hel dag, att jag kan gå obehindrat i skogen utan att flåsa, att jag nyss bakat en cheese cake som blev jättegod, att barnen är friska.....
Men trots detta sitter jag och oroar mig för att börja jobba igen efter sommaren. Känner inte samma engagemang som tidigare, inte samma lust att ta mig an alla sysslor som lärarjobbet innebär. Kanske är jag otacksam, tänk om man hade varit arbetslös och varslad som många lärare i kommunen är, det hade ju inte heller varit så kul. Men jag känner igen de här tankarna från andra lediga stunder, och möjligtvis är man ledig lite för länge för att det ska kännas naturligt att börja om igen. Hjärnan får väl alltför stort utrymme för att tänka nya tankar och ifrågasätta ens existens som arbetande varelse.
Idag har iaf Jonas varit hemma och ätit middag. Det är en hel månad sedan jag såg honom sist, så det är jag tacksam över!
Grattis pappa på 71-årsdagen
Här hade jag tänkt att det skulle finnas en bild på min snygga far på födelsedagen, men publishme fungerar inte av någon anledning. Ska jobba på det...
Trots en del sjukdomar som efterhängset inte vill ge sig är han alltid positiv och ser livet som den gåva det trots allt är. Det är beundransvärt tycker jag, som har lätt att gnälla för det minsta.
Om han inte hade varit pensionerad järnverksarbetare hade han kunnat arbeta som konsult på något byggvaruhus och vägleda alla som ska göra om sina hus. Berätta vilka lister som passar, hur man byter golv, fixar nytt kakel osv. Jag tror det är många som idag skulle behöva lite vägledning innan de kör igång. Martin Timell berättar ju inte om alla fallgropar.
Vi kommer och äter smörgåstårta i kväll.....
Fasans boning
När jag var i Kroatien råkade jag tugga sönder en tand och idag skulle den renoveras. Hela förmiddagen föregicks i ett töcken och nervositet inför detta besök. När jag väl satt där fastspänd med allehanda slangar och sugar börjar min tandläkare att borra i resterna av min kindtand, UTAN BEDÖVNING! Jag tänkte; kanske så klarar jag det här den här gången. Bara bedövningen kostar väl 400 kronor, så kanske jag skulle kunna spara en slant. Men där bedrog jag mig stort, inte gick det. Svetten rann utefter ryggen när borren drabbade min nerv och jag bara skrek: BEDÖVNING!!!. Sen gick det bra med fortsatt borrning, isättande av matrisband, snurrsugar samt fyllning av den sargade kratern. Nästa chock var när jag kom till kassan, då hade jag behövt en ny bedövning, 1400 kronor kostade kalaset. Lite dyrare hade det blivit med den nya tandvårdsförsäkringen som trädde i kraft 1 juli. Lite dyrare....vad ska man säga? Det kan inte vara lätt att ha mycket problem i munnen och samtidigt vara lågavlönad.
Nu är snart mitt arbete med biblioteket på jobbet klart. Det blir förhoppningsvis en mysig hörna där ungdomarna kan sitta och läsa i.
Tänkte ta en utekväll med väninnan men nu har hon lyckats bli sjuk. Trist, jag hade sett fram emot det.
Regnigt och coolt
Regnet öser ned och jag ska snart sätta mig på cykeln och bege mig till Knöppelåsen och gratta Ingela. Kan grannen så kan jag, tänker jag. Han står ute och grillar helt obesvärat i sin hawaiiskjorta trots regnet håller på att ödelägga både elden och köttbiten, men det är kanske så man får de möraste biffarna.
Ser på Vh1 (video hits) med mina söner och vi diskuterar vilket årtionde som var det coolaste. Jag hävdar det sena 70-talet och de håller förvånansvärt nog med mig för en gångs skull. Stilen, all bra rock som gjordes och att det var lättare att bli något på den tiden, tror Simon är en anledning till framgångskonceptet. Kanske det, men jag tror ändock att människorna har blivit mer toleranta i dag än vad de var på den tiden. Då var det viktigt att tillhöra något fack, exempelvis fick man inte lyssna på ABBA om man hade näbbstövlar och lyssnade man på Nationalteatern så gick det inte att ha glitterbyxor med tillhörande platåskor. Jag får för mig att allt är mer sammanmixat nu och det går att tänja mer på gränserna, inte bara när det gäller klädsmak eller musik. Fram för mer tolerans och vidysynthet. Fram med mer folk som grillar i regnet, det är befriande.
Sociala relationer
Hur ofta brukar man se fäktning på TV annat än när det är OS? Jag har då aldrig sett det på någon sportsändning eller i något annat sammanhang heller, för den delen. Kanske håller de till i någon hangar innestängda med sina värjor tränandes inför dessa minuter i rampljuset. Jag tycker det är lite kul fastän man aldrig riktigt förstår när det träffar om man inte ser den digitala markeringen i nedre kanten.
Nu funderar jag mycket över alla sociala relationer som ska tas tag i till hösten. Det är framförallt elevernas inbördes relationer och hur det ska bli när vi startar igen. Vem får vara med vem? Vem är den som ska uteslutas? Vem är det som styr och vem blir styrd? Fy, vad jobbigt det är med detta sociala spel där mycket går ut på att positionera sig själv på bekostnad av andra. Min arbetshypotes är att alla inte kan älska varandra men att alla måste för den skull respektera varandra och kommunicera när vi befinner inom skolans ramar. Utan kommunikation sker inget lärande överhuvudtaget så grunden till allt ligger i hur man får igång en fungerande kommunikativ grupp. Det ska jag fundera vidare på.....
Idag grattar jag min vän Ingela då hon fyller 46 år! Grattis, grattis! Tänk att vi har känt varandra sedan vi var 17 år. Det är en lång tid.
Från ångest till ångande i skogen
I dag tog jag tag i ångesten och åkte iväg till jobbet, trots att jag inte på pappret börjar förrän på måndag. Fick ett infall efter småprat med en del andra ångestfyllda kollegor (som också jobbar på obetald tid) och annat löst folk som också var där och började flytta om nere i biblioteket, inspirerad av kollegan Anna som gjort så fint i barnhörnan. Tänkte få till en ungdomsavdelning där olika genrer av böcker står i lite ordning. Som det är nu så kan man hitta allt från Kitty till Ingmar Bergmans självbiografi på samma hylla, vilket innebär att det inte är lätt att veta var man ska leta efter något som kan vara intressant. Tyvärr har vi ingen bibliotikarie som håller ordning på hyllorna och på utlåningen så det är ofrånkomligt att det ibland lite rörigt, men jag försöker jobba på något system för det.
Skönt att ha varit där och konstatera att det nog blir bra i alla fall, trots att jobbet kommer att inkräkta på mitt lättjefulla ledighetsliv.
Simon är i Klöverträsk på friarstråt och Ubbe jobbar så jag tog en snabbmiddag och sedan har jag trampat runt på Ormberget med Ulla och hunden Nisse i drygt 8 km (11 200 steg). Otroligt många småfeta människor (jag inräknat) som nu kommit igång med hårdträningen efter sommarens grillfester. Heja, heja!
Nu är det snart Sex and the city igen och då får jag se hur det går med Steves ena pungkula, hur Carrie tacklar Aidan och Mr Bigs nyvunna vänskap, hur det ska gå för Charlotte och Trey med barnlösheten, vilken strategi Samantha har för nästa erövring. Jag är helt inne i reprisen av serien, och timmen mellan 23.00-00.00 måndag till torsdag är helig
