bloggella

Ser just på någon andakt med Göran Greider som apostel. Lite kufiskt att just han sitter där, den cyniske journalisten, men även han är alltså tacksam, va roligt. 

Min vän Ulla brukar köra tacksamhetsritualer innan hon går och lägger sig och menar att det hjälper henne att se mer positivt på sin tillvaro. Handen på hjärtat så är det väl inte så svårt att vara tacksam, men ofta glömmer man bort det och i navelskådningen av sitt eget förstorar man på sina, ofta obefintliga,  problem istället för att se till de små saker som gör att man är tacksam. Att solen lyser en hel dag, att jag kan gå obehindrat i skogen utan att flåsa, att jag nyss bakat en cheese cake som blev jättegod, att barnen är friska.....

Men trots detta sitter jag och oroar mig för att börja jobba igen efter sommaren. Känner inte samma engagemang som tidigare, inte samma lust att ta mig an alla sysslor som lärarjobbet innebär. Kanske är jag otacksam, tänk om man hade varit arbetslös och varslad som många lärare i kommunen är, det hade ju inte heller varit så kul. Men jag känner igen de här tankarna från andra lediga stunder,  och möjligtvis är man ledig lite för länge för att det ska kännas naturligt att börja om igen. Hjärnan får väl alltför stort utrymme för att tänka nya tankar och ifrågasätta ens existens som arbetande varelse. 

Idag har iaf Jonas varit hemma och ätit middag. Det är en hel månad sedan jag såg honom sist, så det är jag tacksam över!