Vardagen smyger sig på
Läge: förkylt. Snorat och hostat sedan jag kom hem från klassresan. Många med mig verkade också fått bacillen när vi lämnade Västerbotten i går. Sen är det väl ofrånkomligt att man får lite snuva när man träffas igen efter en sommar. Jag hade tänkt vara lite effektiv i helgen och planera upp verksamheten iaf för veckan som kommer men allt jag orkar är att ligga i soffan och se på Finnkampen och hur roligt är det då? Har iaf orkat en sväng på stan och köpt lite kläder. Sen har jag lyckats köpa en tunika från Odd Molly på tradera. Se nedan. Jag tycker de gör jättesnygga kläder. Lite personliga, roliga och inte alltför strikta. Det gillar jag.
Annars är det skönt att vardagen ramlar in och gör tillvaron lite mer beräknelig. Det känns altid som en nystart när hösten kommer. Jag vill gå kurser av olika slag, jag vill köpa nya kläder, göra om hemma. I tidningen Extra (bra gratistidning f ö) så läste jag om alla möjliga och omöjliga kurser som man kan gå ifall man är intresserad. Kanske Linedance eller dykarkurs, eller varför inte en kurs i meditation. När jag var i Munkviken fanns ett erbjudande i september om att gå en helgkurs som hette Livets rytm. En chans att, genom det nu populära fenomenet som kallas reterat, hitta sig själv genom att stänga av yttervärlden och nå sitt inre istället. Det ligger lite i linje med mindfulnessföreläsningen jag lyssnade på tidigare och jag blev lite sugen att prova men det kommer nog inte att bli så. Nu är det mycket annat som ligger i fatet för att få livet att gå ihop. Motstridigt eller hur?
Resa till Munkviken
Här är huset som vi sov i under vår lägervistelse i Munkviken utanför Lövånger.
Åter tillbaka i civilisationen efter två dagar och tre nätters frånvaro av TV, dator och dagstidningar. Först är det frustrerande att inse detta faktum men efter ett tag så är det ganska skönt att inte vara så uppdaterad hela tiden. Livet blir enklare och mindre stressigt. Nu har jag ju haft möjligheten att få umgås med de pratsamma och roliga ungdomarna i 9A hela tiden (nåja Mats också för den delen) så brist på prat och underhållning har det inte varit.
Det har varit tre intensiva dagar där vi först besökte Bodaborg (äventyr med fångarna på fortetstuk) i Skellefteå och sedan Munkviken där vi har haft samarbetsövningar (roligast var Harry Potterbanan med kokosbollkastning), bastubad, paddling, kubb, hårflätning, kortspelande, läsning, en riktig födelsedag (Emma 15 år grattis) och en fejkfödelsedag (Tobias), Genispel, nattvandring, korvgrillning, genomblöta skor (även Mats).
Sammanfattningsvis en händelserik vistelse där jag förhoppningsvis tror att många har haft det bra och att man kanske hittat nya personer att kommunicera med än de man annars pratar mest med.
TACK ALLA HÄRLIGA UNGDOMAR FÖR ATT JAG FICK VARA MED!
Mot Munkviken
Första dagen med eleverna är nu avverkad. Det var roligt att se alla igen och jag tyckte det verkade som om alla var fokuserade på att ta tag i sitt uppdrag som blivande elever det här sista läsåret i grundskolan. Märkligt hur fort det har gått sedan de började sjuan. Det var lite lugnare idag än då för två år sedan då alla föräldrar också var med inne i klassrummet när vi hade upprop. Lite nervöst var det som lärare med den anstormningen som var men helt förståeligt med uppstart av ny skola och allt. Kul om föräldrar vill komma och vara med ibland i skolan lite mer, inte bara på skolstart och skolavslutningen. Det berikar.
Har även träffat min handledare Stefan på LTU idag för att "få domen" på min uppsats. Det var väl inga större generalproblem, nu är det "bara" analysen kvar alltså att få ihop min teori med empirin, d v s det jag har undersökt, elevers lyssnande i olika faser, ska nu beläggas med hjälp av de olika teorierna kring reception och flerstämmighet som jag nämnt i min text. Just nu känns allt som ett oövervinnerligt projekt där slutet är långt borta, men det är bara att knapra på med tangenterna så kanske jullovet blir arbetsfritt.
I morgon åker vi till Munkviken och umgås i tre dagar. På fredag är jag tillbaka igen, förhoppningsvis har man då fått sova lite grand någon natt till ljudet av skratt och prat.
Födelsedagsfest och snart måndag
Här dansar Anneli fram under kvällens sena timme. Lika ung som alltid!
En mycket trevlig fest bevistade vi igår med många glada och pratsamma gäster. Samtal om liv och död blandades med nostalgiska minnen från förr. Precis som det är när man blir lite äldre och har erfarenheter om olika saker att relatera till. Faktiskt väldigt skönt att inte vara 25 år längre. Supergod mat; kycklinggryta, vin och någon fantastisk dajmtårta så där lite halvfrusen och krämig. Mycket gott!
Nu drar allvaret vidare i morgon (ja, ja jag ska vara mer i nuet men har förmåga att tänka på morgondagen alltför ofta) och eleverna ramlar in med sina sommarberättelser och förhoppningsvis sina viljor att börja studera igen. Det blir lite mjukstart eftersom vi åker till Munkviken på tisdag med klassen och jag ser fram emot en skön och roligt vecka där med niorna. Enda oron är att inte alla känner att det ska bli kul utan att några gruvar sig att vara tillsammans. Men den oron ska jag inte lägga in i hjärnbarken, då kanske det blir en trist spådom som slår in.
Shopping och fest
Det är många möten man hinner med om man går på stan en hel lördag i början av hösten. Det är gamla vänner som man inte träffat på flera månader, arbetskompisar och två av mina tre söner dök upp, varav Martin hann med ett fika med oss innan han shoppade vidare. Simon har köpt en stor väska som han bär omkring saker i (undrar vad?).
Annars skulle vi tränga in oss på ett vernissage där 49 lulekonstnärer (tror jag) hade ställt ut några verk var, men då hade ett Olle Nyman med band börjat spela, jättehögt, så konsten gick inte att komma fram till p g a alla människor som skulle stå där och lyssna. Lite trist att det tog över!
Jag är iaf nöjd med min shopping idag; en t-shirt (Pepper corn) och en klänning från Gina tricot, som jag tänkte ha på kalaset hos Ryans när vi ska fira Annelis födelsedag. Men när jag kom ut från affären såg jag genast 3 stycken som hade likadan klänning. Sånt är ju inte speciellt upplyftande. Höll t o m på att missa min elev Sassa vid övergångsstället när hennes kompis kom i den nyss nämnda klänningen. Då funderar jag om en sån ung skönhet kan ha den så kanske jag inte kan. Vi får se hur det utvecklar sig med den saken.
Märkligt det är med mycket som kör ihop sig ibland. I kväll är det alltså kalas hos grannarna, medan jag tyvärr fått tacka nej till surströmmingsskiva i Vallen hos min kompis Ingela och Urban var inbjuden på fest med gamla klassen från grundskolan. Varför har det en förmåga att köra ihop sig? Ibland händer det ju ingenting på flera månader.
Pappa 71 år - bilden
Nu har jag fått igång publishme funkionen igen. Här kommer den utlovade bilden på min far vid ett besök här hos oss nyligen.
Mindfulness
Så där ja, då har man avverkat en hel arbetsvecka snart. Det känns bra att ha kommit igång med sysslorna och jag är imponerad över vårt arbetslags förmåga att börja terminen så strukturerat och seriöst. Seriösa har vi alltid varit men vi har haft lite svårt att komma till beslut i våra diskussioner, det har vi nu bevisat att vi kan.
Igår hade vi en mycket intressant föreläsning om Mindfulness med Ola Schenström. Att vara mindful är att vara medveten om nuet och inte tänka på vad som ligger i framtiden (som man ändå inte kan göra något åt). I en värld där allt går fortare och fortare och där vila och återhämtning inte prioriteras ökar människors utmattning, med följd av många sjukskrivningar osv. Detta gäller också i hög grad ungdomar som ständigt ska vara nåbara genom exempelvis MSN, mobil samtidigt som de har höga krav på sig skolan och även vara lyckade både socialt och utseendemässigt. Han berättade att 40% av gymnasieungdomar har sömnstörningar och klarar inte av sina studier p g a stress. Detta anser jag vara helt sjukt! Mer meditation och närvarandeträning är tydligen receptet för att undvika att gå i väggen. Att bara sitta på en stol i 10 min och fokusera på att jag andas kan räcka för att höja livskvaliteten. Detta är något som vi måste ta på allvar i skolan och inte bara öka orimliga bördor. Undrar om vår skolminister vet något om det här?
Jag som är lite speedad ibland brukar alltid håna min man när han ska vila efter maten, men han är nog den som har den tjockaste hjärnbarken och därmed också den som har fattat det här med att inte dras med i att hinna allt.
Idag var Amanda 1 och 2 och hälsade på. De var väldigt uppåt och längtar nog mycket till skolstarten. Eller hur?
Bröst
Jag funderar fortfarande på hur jag ska inreda toaletten på jobbet. Många förslag och önskemål har kommit in och antingen kommer den att helt gå i rosa med lite romantiska detaljer och kanske något inslag av apotekets utökade sortiment eller så blir det mer strikt och svart med läderdetaljer !!?. Vi får se i morgon då jag ska iväg och köpa upp mig på lite prylar, som vålar, handdukar, tavlor m.m.
Kul samtal vi kvinnor hade på fikarasten -om bröst. En hade varit på mammografi och berättade om detta fasansfulla tilltag mot hennes bröst, trots att syftet är gott. Vi talade om denna apparat som klämmer ihop det lilla man har till oigenkännlighet. Kollegan berättade att hon som undersökte sa att det var lättare med stora och fylliga bröst när man gör mammografi. Slutledningen blev således att kollegan uppfattade sina som motsatsen d v s små och tomma! Ja, antingen har man ju stora eller så har man små och vi kom överens att när man joggar är det dock skönt att ha små annars gör det ofta ont ifall man inte har bra BH. En annan kollega som har lite större size sa att för henne betydde jogging mer eller mindre risk för hjärnskakning.......Ja, aldrig är det riktigt bra i vår herres hage.
Varför har inte männen liknande regelbundna undersökningar av de nedre regionerna (tänker främst på prostatan) som kvinnor har med mammografi? vi skulle kunna kalla det pappografi, men man kan kanske skona dem ihopklämningen som vi får göra. Bara för att vara lite snäll
Kul samtal vi kvinnor hade på fikarasten -om bröst. En hade varit på mammografi och berättade om detta fasansfulla tilltag mot hennes bröst, trots att syftet är gott. Vi talade om denna apparat som klämmer ihop det lilla man har till oigenkännlighet. Kollegan berättade att hon som undersökte sa att det var lättare med stora och fylliga bröst när man gör mammografi. Slutledningen blev således att kollegan uppfattade sina som motsatsen d v s små och tomma! Ja, antingen har man ju stora eller så har man små och vi kom överens att när man joggar är det dock skönt att ha små annars gör det ofta ont ifall man inte har bra BH. En annan kollega som har lite större size sa att för henne betydde jogging mer eller mindre risk för hjärnskakning.......Ja, aldrig är det riktigt bra i vår herres hage.
Varför har inte männen liknande regelbundna undersökningar av de nedre regionerna (tänker främst på prostatan) som kvinnor har med mammografi? vi skulle kunna kalla det pappografi, men man kan kanske skona dem ihopklämningen som vi får göra. Bara för att vara lite snäll
Första dan i resten av mitt liv
Med mysig start i vår nya dramasal där vi fick ta del av varandras sommarberättelser drog vi sedan igång med arbetslagsarbete. Det kändes lite motigt igår men nu när jag träffat alla glada människor och fått en del frågetecken uträtade känns det mycket bättre. Min nya arbetsplats som var så fin när jag lämnade den i somras ser redan nu ut som ett mindre kaos och ändå har jag inte börjat jobba. När ska mina tankar om Feng shui slå igenom på jobbet? Av någon outgrundlig anledning har jag svårt att sortera ibland och bara flyttar papper fram och tillbaka i olika högar.
Vi diskuterade även olika ansvarsområden inom arbetslaget; exempel så är Mats ekonomiansvarig, Andreas är ordförande under arbetslagsmötena och med i ledningsgruppen....jag tog på mig att fixa personaltoan till vårt arbetslag så nu är jag TOAANSVARIG ?!!. Vilket hedersuppdrag. Undrar om det är något kriterium för att få upp lönen? Jag har tänkt att införskaffa en sådan där fluffig rosa toalettsits i syntetmaterial och sedan kommer jag att bevaka så att ingen kissar på den. Hur ska jag hinna jobba med undervisning?
Trots regn och rusk idag så har jag fått ihop 12000 steg (dock 3000 för lite). Fick skjuts i morse (lite motvilligt, men jag kunde inte säga nej) sen gick jag hem och tog just en runda med väninnan i ösregnet. Men jag måste impregnera om mitt regnställ. Helt genomsur! Trist.
Nu väntar jag på att traderabudet på min datorväska inte ska bli så högt.
Vi diskuterade även olika ansvarsområden inom arbetslaget; exempel så är Mats ekonomiansvarig, Andreas är ordförande under arbetslagsmötena och med i ledningsgruppen....jag tog på mig att fixa personaltoan till vårt arbetslag så nu är jag TOAANSVARIG ?!!. Vilket hedersuppdrag. Undrar om det är något kriterium för att få upp lönen? Jag har tänkt att införskaffa en sådan där fluffig rosa toalettsits i syntetmaterial och sedan kommer jag att bevaka så att ingen kissar på den. Hur ska jag hinna jobba med undervisning?
Trots regn och rusk idag så har jag fått ihop 12000 steg (dock 3000 för lite). Fick skjuts i morse (lite motvilligt, men jag kunde inte säga nej) sen gick jag hem och tog just en runda med väninnan i ösregnet. Men jag måste impregnera om mitt regnställ. Helt genomsur! Trist.
Nu väntar jag på att traderabudet på min datorväska inte ska bli så högt.
Tradera och lite film
Nu har jag hittat en ny drog på nätet, Tradera. Min kollega Anna har många gånger lovordat denna sajt men jag har inte riktigt fattat grejen. Nu är jag inne där så ofta som det går. Är på jakt efter en datorväska och priserna är mycket bättre än att skicka efter från någon ordinarie affär, och sedan så är det lite spännande att hålla på med auktion. Vem ska få det man budar på? Sen hittade jag en himla massa väskor som ligger ute. Synd bara att frakten ofta blir dyrare än varan, det får man se upp med.
Såg en otroligt bra film i går kväll; American Crimes. Välspelat, ruggigt och "based on a true story". Filmen handlar om flickorna Sylvia (Ellen Paige från Juno) och hennes syster (glömt namnet) som får bo hos grannen (som är i behov av pengar) när föräldrarna arbetar på det resande tivolit. Sedan börjar den psykiskt sjuka mamman i familjen systematiskt att misshandla Sylvia på de mest vidriga sätt för att måhända må mindre dåligt själv. Se den, men vissa partier kan vara bra med kudde.
Nu ska jag utnyttja Canal+ som vi beställt och se Djävulen bär Prada med Meryl Streep.
I morgon börjar det hårda livet igen. Tjoho!
Tacksamhet
"Jag tackar gräset för att gräset finns, jag tackar människorna för att människorna finns..jag tackar folken som ständigt rör sig in i varandra för att alltid ständigt förnyas...jag är endast otacksam mot orättvisor....."
Ser just på någon andakt med Göran Greider som apostel. Lite kufiskt att just han sitter där, den cyniske journalisten, men även han är alltså tacksam, va roligt.
Min vän Ulla brukar köra tacksamhetsritualer innan hon går och lägger sig och menar att det hjälper henne att se mer positivt på sin tillvaro. Handen på hjärtat så är det väl inte så svårt att vara tacksam, men ofta glömmer man bort det och i navelskådningen av sitt eget förstorar man på sina, ofta obefintliga, problem istället för att se till de små saker som gör att man är tacksam. Att solen lyser en hel dag, att jag kan gå obehindrat i skogen utan att flåsa, att jag nyss bakat en cheese cake som blev jättegod, att barnen är friska.....
Men trots detta sitter jag och oroar mig för att börja jobba igen efter sommaren. Känner inte samma engagemang som tidigare, inte samma lust att ta mig an alla sysslor som lärarjobbet innebär. Kanske är jag otacksam, tänk om man hade varit arbetslös och varslad som många lärare i kommunen är, det hade ju inte heller varit så kul. Men jag känner igen de här tankarna från andra lediga stunder, och möjligtvis är man ledig lite för länge för att det ska kännas naturligt att börja om igen. Hjärnan får väl alltför stort utrymme för att tänka nya tankar och ifrågasätta ens existens som arbetande varelse.
Idag har iaf Jonas varit hemma och ätit middag. Det är en hel månad sedan jag såg honom sist, så det är jag tacksam över!
Grattis pappa på 71-årsdagen
Här hade jag tänkt att det skulle finnas en bild på min snygga far på födelsedagen, men publishme fungerar inte av någon anledning. Ska jobba på det...
Trots en del sjukdomar som efterhängset inte vill ge sig är han alltid positiv och ser livet som den gåva det trots allt är. Det är beundransvärt tycker jag, som har lätt att gnälla för det minsta.
Om han inte hade varit pensionerad järnverksarbetare hade han kunnat arbeta som konsult på något byggvaruhus och vägleda alla som ska göra om sina hus. Berätta vilka lister som passar, hur man byter golv, fixar nytt kakel osv. Jag tror det är många som idag skulle behöva lite vägledning innan de kör igång. Martin Timell berättar ju inte om alla fallgropar.
Vi kommer och äter smörgåstårta i kväll.....
Fasans boning
När jag var i Kroatien råkade jag tugga sönder en tand och idag skulle den renoveras. Hela förmiddagen föregicks i ett töcken och nervositet inför detta besök. När jag väl satt där fastspänd med allehanda slangar och sugar börjar min tandläkare att borra i resterna av min kindtand, UTAN BEDÖVNING! Jag tänkte; kanske så klarar jag det här den här gången. Bara bedövningen kostar väl 400 kronor, så kanske jag skulle kunna spara en slant. Men där bedrog jag mig stort, inte gick det. Svetten rann utefter ryggen när borren drabbade min nerv och jag bara skrek: BEDÖVNING!!!. Sen gick det bra med fortsatt borrning, isättande av matrisband, snurrsugar samt fyllning av den sargade kratern. Nästa chock var när jag kom till kassan, då hade jag behövt en ny bedövning, 1400 kronor kostade kalaset. Lite dyrare hade det blivit med den nya tandvårdsförsäkringen som trädde i kraft 1 juli. Lite dyrare....vad ska man säga? Det kan inte vara lätt att ha mycket problem i munnen och samtidigt vara lågavlönad.
Nu är snart mitt arbete med biblioteket på jobbet klart. Det blir förhoppningsvis en mysig hörna där ungdomarna kan sitta och läsa i.
Tänkte ta en utekväll med väninnan men nu har hon lyckats bli sjuk. Trist, jag hade sett fram emot det.
Regnigt och coolt
Regnet öser ned och jag ska snart sätta mig på cykeln och bege mig till Knöppelåsen och gratta Ingela. Kan grannen så kan jag, tänker jag. Han står ute och grillar helt obesvärat i sin hawaiiskjorta trots regnet håller på att ödelägga både elden och köttbiten, men det är kanske så man får de möraste biffarna.
Ser på Vh1 (video hits) med mina söner och vi diskuterar vilket årtionde som var det coolaste. Jag hävdar det sena 70-talet och de håller förvånansvärt nog med mig för en gångs skull. Stilen, all bra rock som gjordes och att det var lättare att bli något på den tiden, tror Simon är en anledning till framgångskonceptet. Kanske det, men jag tror ändock att människorna har blivit mer toleranta i dag än vad de var på den tiden. Då var det viktigt att tillhöra något fack, exempelvis fick man inte lyssna på ABBA om man hade näbbstövlar och lyssnade man på Nationalteatern så gick det inte att ha glitterbyxor med tillhörande platåskor. Jag får för mig att allt är mer sammanmixat nu och det går att tänja mer på gränserna, inte bara när det gäller klädsmak eller musik. Fram för mer tolerans och vidysynthet. Fram med mer folk som grillar i regnet, det är befriande.
Sociala relationer
Hur ofta brukar man se fäktning på TV annat än när det är OS? Jag har då aldrig sett det på någon sportsändning eller i något annat sammanhang heller, för den delen. Kanske håller de till i någon hangar innestängda med sina värjor tränandes inför dessa minuter i rampljuset. Jag tycker det är lite kul fastän man aldrig riktigt förstår när det träffar om man inte ser den digitala markeringen i nedre kanten.
Nu funderar jag mycket över alla sociala relationer som ska tas tag i till hösten. Det är framförallt elevernas inbördes relationer och hur det ska bli när vi startar igen. Vem får vara med vem? Vem är den som ska uteslutas? Vem är det som styr och vem blir styrd? Fy, vad jobbigt det är med detta sociala spel där mycket går ut på att positionera sig själv på bekostnad av andra. Min arbetshypotes är att alla inte kan älska varandra men att alla måste för den skull respektera varandra och kommunicera när vi befinner inom skolans ramar. Utan kommunikation sker inget lärande överhuvudtaget så grunden till allt ligger i hur man får igång en fungerande kommunikativ grupp. Det ska jag fundera vidare på.....
Idag grattar jag min vän Ingela då hon fyller 46 år! Grattis, grattis! Tänk att vi har känt varandra sedan vi var 17 år. Det är en lång tid.
Från ångest till ångande i skogen
I dag tog jag tag i ångesten och åkte iväg till jobbet, trots att jag inte på pappret börjar förrän på måndag. Fick ett infall efter småprat med en del andra ångestfyllda kollegor (som också jobbar på obetald tid) och annat löst folk som också var där och började flytta om nere i biblioteket, inspirerad av kollegan Anna som gjort så fint i barnhörnan. Tänkte få till en ungdomsavdelning där olika genrer av böcker står i lite ordning. Som det är nu så kan man hitta allt från Kitty till Ingmar Bergmans självbiografi på samma hylla, vilket innebär att det inte är lätt att veta var man ska leta efter något som kan vara intressant. Tyvärr har vi ingen bibliotikarie som håller ordning på hyllorna och på utlåningen så det är ofrånkomligt att det ibland lite rörigt, men jag försöker jobba på något system för det.
Skönt att ha varit där och konstatera att det nog blir bra i alla fall, trots att jobbet kommer att inkräkta på mitt lättjefulla ledighetsliv.
Simon är i Klöverträsk på friarstråt och Ubbe jobbar så jag tog en snabbmiddag och sedan har jag trampat runt på Ormberget med Ulla och hunden Nisse i drygt 8 km (11 200 steg). Otroligt många småfeta människor (jag inräknat) som nu kommit igång med hårdträningen efter sommarens grillfester. Heja, heja!
Nu är det snart Sex and the city igen och då får jag se hur det går med Steves ena pungkula, hur Carrie tacklar Aidan och Mr Bigs nyvunna vänskap, hur det ska gå för Charlotte och Trey med barnlösheten, vilken strategi Samantha har för nästa erövring. Jag är helt inne i reprisen av serien, och timmen mellan 23.00-00.00 måndag till torsdag är helig
Slut på lättjan
Jag inser nu att det är slut med lättjan och den sköna tillvaron då jag får möjlighet att styra min egen tid. Att vakna och ligga kvar i sängen för att läsa en stund, gå ned och äta en lång frukost med morgontidningen (dock inte mycket att läsa i den), ta en promenad samtidigt som jag lyssnar på någon ljudbok (konstigt namn egentligen), göra några lättare små ärenden om det behövs, se en film om det regnar, blogga lite, vattna blommorna, ta en promenad till osv....helt plötsligt är det kväll och då kan man umgås utvilad med familj och vänner eller så kan man bara ligga i soffan, dricka te och se på någon dålig Tv-deckare. Behöver man verkligen leva på något annat sätt? Känner en liten gnagande oro att börja ta tag i alla planeringar som måste göras inför skolstarten, alla möten som ska genomföras, alla diskussioner där ens åsikter ska ventileras och där argumenten som ska slipas så att man blir respekterad. Okej, lite kul är det att känna sig som en del i en gemenskap men av erfarenhet har mitt jobb förmågan att äta upp mina tankar innan jullovet är här. Hur ska jag bevara min särart och mitt lugn i detta virrvarr av kontakter som pockar på ens uppmärksamhet? Ser i introduktionsbrevet från skolan att Ola Schenström ska komma och föreläsa om Mindfulness första veckan, så då kanske jag får lite tips hur man kan verka i nuet.
Skärgårdshelgen
Kusinerna Eva och Åsa äntrar stugan som vi tjejer delade ute på Klubbviken.
Nyss hemkommen från en intensiv och trevlig skärgårdshelg med start på fredagen med båttur ut i Klubbviken och firande av Ulf. Vi grillade korv, åt en jättegod middag i restaurangen och spelade ett roligt frågespel i "killstugan" som hette Retro. Vid halvtvåtiden blev det visst poängpoker, som jag missade (sörjer dock inte det). Fina stugor som de satt upp vid havskanten (se ovan). Där låg vi kvinnor och undrade varför man har så svårt att sova trots havskluck. Nu läste jag att var femte kvinna lider av något som heter överintensiv oroskänsla eller något sådant och kanske vi alla tre lider av det. Vem vet. Männen sov då väldigt gott när vi väckte dem vid halvniotiden för hemfärd tillbaka till civilisationen. Tack för ett kul och lite annorlunda festinitiativ, Eva! Fram för mer sånt!
Vi packade om väskorna på lördag eftermiddag och åkte iväg till Brändön för en båttur ut till pensionatet som ligger på den exotiska halvön Halsskäret som drivs av entrepenörerna Ulla och Erik. Där åt vi kräftor, pajer , goda ostar, drack goda drycker så man idag känner väldig motivation till att börja hårdträna. På morgonen efter en hård vedeldad bastu på kvällen blev vi väckta med kaffe på sängen och solsken. Kan man ha det bättre? Väderprognoserna över hur det egentligen skulle ha sett ut den här helgen har verkligen inte stämt, tur är då det. Skulle man planera sitt liv efter dem så skulle man få sitta hemma hela tiden och sura.
Nu ska vi avsluta helgen med att se Mamma Mia på bio i kväll som också utspelar sig på en ö, fast i Grekiska skärgården.
I kväll kl.22.00, SVT missar jag inte min kompis Ann-Helens dotter Hilda(15 år) på TV. Hon medverkar i ett program som heter Min mormor och jag, där hon intervjuar sin mormor som är från en by utanför Pajala och hur hennes uppväxt var.
08-08-08
Idag är det alltså år 8 i månaden 8 och dagen 8. Många ser detta som en magisk och tursam dag, speciellt i Asien har jag förstått. Att invigningen av OS blev idag är en följd av detta. Läste att siffran åtta på mandarin som de flesta kineser talar låter som "att bli rik" och då förstår man också varför 9000 kineser ska gifta sig i Beijing i dag för att om möjligt bli rikare i sina liv.
Detta härleder troligtvis en del från buddhismen där talet åtta är centralt vad gäller den åttafaldiga vägen som är namn på det livssätt som, enligt buddhisterna, släcker källan till lidande, livstörsten och därmed leder till nirvana. Några av den åttafaldiga vägens påbud står att läsa om här nedan, där mycket är ju likt från våra etiska regler i de Tio budorden i kristendomen:
- Tal: Innebär att du inte får ljuga, håna eller förtala någon.
- Handlande: Innebär att du inte får döda, stjäla eller ha ett olämpligt sexliv.
- Levnadssätt: att inte leva på ett sådant sätt att det skadar andra.
- Medvetenhet: Innebär en noggrann självkontroll, så att man alltid är medveten om vad man gör. Man ska vara medveten om sina känslor och bevara sin sinnesro.
Annars har vi hunnit med en sväng på Hägnan med Cilla och Clara idag. Vi har sett både får, kaniner och tuppar. Kul, kul! Sen har jag shoppat nya byxor på B Young, såna där stora och vida. Väldigt sköna må jag säga. Nu packar jag för den stora utflykten till Klubbviken i kväll samtidigt som jag ser på den spektakulära invigningen av OS i Beijing.
Att svimma
Har varit lite trött idag då sonen blev lite sjuk i natt och jag rusade upp och, hör och häpna Svimmade. Det var andra gången i mitt liv som jag svimmade, första gången var jag 15 år och jag skulle stoppa in ett örhänge i örat men hålet hade varat igen och det var stopp. Jag stod där i badrummet och tryckte, och mitt vad det var så blev allt svart. Som tur var dök min mor upp och räddade mig så jag inte ramlade i badkaret. Men alltså nu var det dags igen; kombination av lågt blodtryck och för hastigt uppstigande ur sängen bidrog nog till detta. Obehagligt var det i alla fall efteråt då jag blev alldeles kallsvettig. Tack och lov så gick det fort över och sonen kände sig mycket bättre på morgonsidan, tack och lov för det också.
Jag har dock städat; detta lite halvtråkiga som bara ska göras, inga analyser om nytta eller inte, det är bara att sätta igång. Dammråttorna börjar anfalla har jag annars märkt och det är inte kul.
I morgon bär det av mot Klubbviken med båt trots det lite bistra vädret. Vi (10 stycken) ska fira min kusins man då han fyller år. Vi blir nog de enda som kommer att vara där under kvällen, men det kan ju bli lite spännande där i sanden. Som tur är så är restaurangen öppen och de har utlovat trubadur. Kul va?
Onödigshopping och lite Ralph Fiennes
Åkte ut och onödigshoppade på Rusta; lite disktrasor, lite tandkräm och en dörrmatta. Sen blev det en sväng till OBS! för att onödighandla 3 filmer för 99 kronor (tänkte till skolans filmotek som jag försöker skapa). Det blev Hope and Glory (1987) av John Borman, The Odyssey av Francis Ford Coppola och sen kunde jag inte hålla mig och köpte Den engelske patienten(1996) med min stora idol Ralph Fiennes. Ungdomarna måste få se se den bara för att upptäcka "en riktig man", man kan inte undanhålla dem den upplevelsen ;=) Nu är han ju inte så snygg till det yttre när han ligger där sönderbränd mest hela tiden men det är mer hans inre som man faller för när han samtalar med sjuksköterskan där i det övergivna huset. Sen är det ju andra scener där han inte är skadad som har gett vissa avtryck. En fascinerande historia, där man hela tiden (trots att jag sett den 5-6 gånger) tänker att slutet ska bli eljest.
Nu läser jag Lövensköldska ringen av Selma Lagerlöf samtidigt som jag lyssnar på Sjöjungfrun av Camilla Läckberg när jag vandrar omkring. Den är så där lagom mysig med den nu tvillinggravida Erika Falk och en skum författare som man funderar över vilket förflutet han kan ha. Vi får väl se....
Har tagit mig i kragen och skickat in min D-uppsats till min handledare för respons. Fy och usch, tänk om han ratar allt jag skrivit.
Tack Ulla för de rökta abborrarna! Mycket gott, nog mer behöver man inte för att leva.
Morfar 90 år idag....
Idag skulle min morfar Assar ha fyllt 90 år. Han dog tyvärr för 5 år sedan så han får ej uppleva den här dagen. Han föddes 1918, ett år då spanska sjukan härjade i landet, första världskriget hade just slutat men i Finland utbryter inbördeskrig . Morfar är årsbarn med Ingmar Bergman och Nelson Mandela, där bara Mandela fortfarande lever. Tre stora män som alla har gjort stora insatser på sina egna speciella sätt.
Min morfar var en stor man i det tysta. Det har inte skrivits några långa artiklar eller delats ut några priser till honom, men jag tror inte han saknade det heller. Han var ganska nöjd ändå. Jag tror han var den snällaste människa jag träffat någon gång. Han hade konsten att anpassa sig till olika situationer, kanske främst efter min saliga mormors idéer. Hon sa: "nu åker vi till Västerbotten och plockar bär" och då körde han utan krut bilen långt mot skogen eller " nu åker vi och fiskar" och då plockade han ihop fiskegrejerna (inga flytvästar) och sen körde han bilen mot vattnet. Nu gillade han att köra bil, men ändå. Eller så traskade han efter glass i boxen ute i förrådet när vi kom på besök på Trossvägen, naturligtvis på order av mormor. Kanske knöt han näven i fickan på väg ut på de hala stenarna men aldrig visade han att han blev lite irriterad eller less. Ibland brukade han berätta historier om hur han röt till på jobbet (järnverket) och sa sanningen. Jag hoppas att det var så eller så ville han visa för oss andra att han minsann var "en riktig karl" som ingen satt sig på. Vad vet jag. För mig behövde han inte bevisa något, det spelade ingen roll, för mig var han ju morfar som hade lärt mig att plocka hallon i trädgårdslandet när jag var liten, det räckte.
Men samtidigt så tror jag att han tidigt kommit på det här med Konsten att vara snäll långt före Stefan Einhorn ens började fundera på ämnet som liten pojke. Att vara snäll är att bejaka livet, att inte låta negativ energi ta över ens vardag, att se positivt på sina medmänniskor. För han var inte mesig utan han såg konsten att vara snäll som en kärlekshandling, både till mormor och livet. Livet är för kort för att man bara ska gå omkring och vara förbannad hela tiden. Det försöker jag tänka på i mina mörka stunder och hoppas jag att jag ärvt lite av min morfar, trots att jag många gånger känner igen mig mer i min mormors sätt att vara.
Isdraken av Mikael Engström
Nu har jag läst ut Isdraken (2007)av Mikael Engström. En ungdomsbok som handlar om en kille vid namn Mik som bor i Solna utanför Stockholm med sin alkoholiserade pappa och storebror Tony. Mik lever hårt och tillsammans med sin bror får de försöka få vardagen att gå ihop, med både att fixa mat, hämta farsan på krogen och försöka sköta skolan. Plötsligt en dag står socialtanten med papegojörhängen där och skjutsar Mik till bussen som tar honom till en by utanför Umeå där hans faster Lena bor. Hur det än är så hittar han en ganska bra tillvaro där med Lena som bränner böcker för att dra ned på energikostnaderna och bröderna Bengt och Bertil som inte pratat med varandra på 30 år. Mik lär sig att fånga gädda och slå vakt på Isdraken, den största fisken i sjön Selen, som lurar under isen. Men framförallt börjar han tror på människans godhet och att det går att tämja Ensamormen som vrider sig runt hans kropp på nätterna. När allt verkar bra så kommer papegojtanten tillbaka och säger att hon ska skjutsa honom till en "fungerande hem". Miks upplevelser där får vem som helst att fundera över socialtjänstens omdöme om vad som är ett fungerande hem i deras ögon, är det bara det yttre man ser till, eller? Mik rymmer, kommer tillbaka, rymmer igen. Var är hans hem numer?
En mycket bra och välskriven bok om att hitta sig själv men även bra beskrivet om en 12-årings utsatthet i en vuxenvärld där ingen frågar vad han vill. Heja Mikael Engström, jag både skrattade och grät när jag läste den här. Är man vuxen går det lika bra att läsa den. Jag lovar.
Nu ska jag promenera igen. Har som mål att gå 15000 steg/dag och nu står mätaren bara på 13000 så det är bara att "he sig ut" på en liten runda. Allt för att tygla ångesten när jag ska sätta mig med uppsatsen.
Tre filmtips
Vilken fantastisk kinesisk film jag just har bevittnat, den första av SVT:s kinafilmer under några måndagar framöver. Den hette Vägen hem (1999) och handlar om en förlorad son som kom tillbaka till den avlägsna hembyn i norra Kina eftersom hans far tragiskt har omkommit. Filmen bygger på tillbakablickar på hur föräldrarna träffades när pappan kom till byn från stora staden och skulle undervisa skolbarnen i den lilla lerskolan. Kärlek uppstår men det tar länge innan de får varandra, det är mest en väntan och längtan. Allt sett ur den unga flickans perspektiv. Det som var så vackert skildrat, var denna ovissa väntan och lidande som det skapade hos den unga flickan. Otroligt vackra scenerier och foto samt musik. Det jag tyckte var bäst var det sparsmakade och stilla berättandet. Det är skönt med avskalad dialog där bilderna får tala istället. Där är det stor skillnad mellan asiatisk och amerikansk film. Amerikanerna blir lätt övertydliga och måste förklara allt, i motsats till kinesisk/asiatisk film där betraktaren får själv lägga in sina slutsatser i allt större utsträckning. Se bara på japanska Ringu och amerikanska versionen The Ring
Anledningen till varför jag gillade den här var väl efter att först varit på bio och sett en riktig amerikansk high concept film, The dark knight med allas vår Batman/Bruce Wayne. Ja, vad ska man säga. Dessa två filmer bör inte jämföras, det blir inte rättvist. Men någon sparsmakad berättelse är det väl inte att tala om när man ser Batman. Där krämar man på med all upptänklig teknik som finns samtidigt som det inte finns något hopp för mänskligheten, en dystopi, t o m Batman får skulden för ondskan i världen och likt Jesus slutar det med att han symboliskt blir hängd på korset och tar på sig allas synder för hopp om bättring. I den här typen av filmer är det inte handlingen som griper tag i en utan här är det de cirkusartade konsterna och de häftiga biljakterna som får en att sitta kvar i biostolen. Komiskt när Bale skulle prata, när han var Batman lät det som om han pratade i en burk. Jokern (Heath Ledger) var mycket bra och spelade helt sinnessjuk och jag kan nog hålla med om att han kan vara värd en Oscar för rollen, men det känns lite knepigt att ge ett pris till en som inte lever längre. Undrar om det var p g a den här rolltolkningen han inte orkade med mer av det här jordelivet?
Om du vill hyra en ryslig film i höstmörkret rekommenderar jag annars Funny Games (2007) av Michael Haneke. En av de mest psykologiskt ruggiga thrillers som jag sett på länge. Låt bara ingen komma och låna ägg av dig efter det.
En puss på bron...
Clara testar här den magiska kraften i en grodpuss när hon var och hälsade på oss här om dagen. Kanske blir det en prins, kanske inte.... det dröjer nog ännu på ett långt tag får vi väl hoppas.
Höstfunderingar
Åter måndag och augusti börjar göra sig påmind med ett och annat gulnat löv som varslar om en förestående höst. Känns lite tidigt men jag ser inget deprimerande i det, jag gillar hösten. Annars vandrar jag omkring i tillvaron och har smått börjat fundera över skolstart (jag vet att det är lite tidigt) men samtidigt så är jag skapt så, vill inte börja för sent att tänka. Kan nog bero på en viss seghet i min hjärna eller lång startsträcka för att nå bra idéer.
Funderar om jag ska läsa något till hösten (språkhistoria). Har tillbringat de senaste åren med att läsa parallellt med jobb och borde kanske ta en paus och "bara" jobba något år. Problemet är att det är ganska tidskrävande trots att det är roligt. Är rädd att hamna i honungsfällan och bli tappa sugen för allt om det blir för mycket. Vi får se hur det blir. Jag har ju dessutom en D-uppsats att färdigställa inom kort innan jag börjar med något annat. Inte så värst mycket kvar, bara den avslutande analysen om elevers lyssnande.
Ikväll ska jag gå och se Batman med mina söner. Kul att se vad den har att säga mig. Heath Ledgers sista roll som Joker ser jag fram emot. Mer om den senare
Snömannen
Nu har jag läst klart Snömannen av den norske författaren Jo Nesbö. Det här är min första bekantskap med kommissarie Harry Hole men det här är den senaste boken i en serie andra. Jag förstår nu att jag missat många tidigare böcker och funderar nu att gå tillbaka i tiden, men det brukar inte vara så kul att läsa om tidigare förhållanden när man nyligen läst att den personen har dött eller gift om sig. Iaf handlar den här boken om ett mystiskt brev som kommer till polisstationen som är undertecknat med Snömannen. Harry Hole som är känd som seriemördarexpert börjar forska i fallet som sträcker sig tillbaka över 20 år tillbaka i tiden med många kvinnor som blivit mördade på liknande sätt. Morden har för vana att ske när den första snön faller.....och mystiska snögubbar dyker alltid i närheten. Vem är stå utstuderat bestialisk?
Välskrivet och klurig intrig som håller hela vägen. Lite trött kan man väl bli på poliskommissarier som hela tiden måste ha alkoholproblem och ha trassliga relationer med kvinnor, men på något sätt så känns Harry som en ärlig och inte så konstruerad person. Läs gärna mer om Jo Nesbö på hans hemsida www.jonesbo.com
Nu ska jag läsa klart Isdraken av Mikael Engström, en ungdomsbok om en pojke med trassliga hemförhållanden med föräldrar som inte klarar av sitt uppdrag att ta hand om sina barn (ett tema som tyvärr genomsyrat många ungdomsböcker de senaste åren). Mer om denna senare.....
Syster Yster, Sofie och Jens
Så här glada kan man se ut när man är ute på en barnfri kväll i Luleå
Kom änglar, kom älvor...nu dansar vi sista dansen i Lulekalaset
"Kom änglar, kom älvor
det börjar bli kallt graderna sjunker så
fort överallt och det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis
det fryser nu sakta till is..."
Tack Lars Winnerbäck för en underbar värmande konsert i slutet av vårt kalas i Luleå. Nu gör det inget att det blir höst och vare sig man är ängel eller älva så kommer inga hjärtan att frysa till is. Jag lovar.
Annars var det många funderingar kring klädsel innan vi begav oss till kalaset då föregående natt bara visade 7 ynka grader. Urban provade många varianter och hade förslag på Stenmarksluvan och jag funderade på Lundhagskängorna som jag annars har i fjällen. Men det slutade med underställ för Urban och skinnstövlarna för mig. Tänk att det är det som upptar ens tankar i den här åldern när man ska ut på festival, inte alla spännande människor man ska få möta.
Nu blev det inte så kallt p g a all den energi och värme alla glada och trevliga människor utstrålade i sommarnatten. Vi (jag, Eva och Ubbe) hamnade i Bluestältet (igen) och dit kom syster yster, Jens, Sofie och Peter. Vi hade en trevlig och skrattig kväll innan vi begav oss ned till människokaoset i södra hamnen. Men vad händer då, jo då måste jag kissa igen (femte gången den kvällen). Vad gör man då? Jag säger bara det att hade polisen sett mig där jag satt så hade det blivit dyrt....
Grattis Cajsa på 7-årsdagen!
Här förbereder sig min systerdotter Cajsa för sitt 7-årskalas utklädd till pirat. Ha en rolig dag!
Cajsa åker Masken
Vi var barnvakt till Cajsa och Clara några timmar i dag och då var ju tivolit där så lägligt. Cajsa lurade upp Urban i Masken och han hade svårt att behärska sin rädsla medan Cajsa var helt cool. Hon åkte även radiobil och proppade i sig en hel sockervadd.
I kväll blir det lugn hemmakväll i väntan på morgondagen då vi först ska fira ovannämnda kvinna Cajsa då hon fyller 7 år och sedan ska vi ladda upp med varma kläder (kanske täckbyxor) inför kvällen begivenheter.
Kalasstart
Nu är premiären för Lulekalaset avklarad. Efter lite försnack, god dryck och goda chips hemma hos Eva begav vi oss till Bluestältet i den kyliga sommarkvällen (se ovan). Vädret växlade under dagen från 28 grader varmt till 14 grader på kvällen när åskan hade gjort sitt. Men som jag brukar säga; bor vi så nära nordpolen som vi gör får vi ändå vara glada, och det var vi hela kvällen. Tack Eva för den värmande fleecejackan (stl 160 !?)
Bra musik spelades, speciellt av de unga musikanterna som hade mycket energi att tillföra den frusna skaran. Allt för dyra öl dock (60 kronor). Emellanåt letades det toaletter, öl är inte bra när man har för liten blåsa, men blåskatarren slog väl till i kylan också kan jag tänka. Jag tror jag hann med toaletten på Invit, några bajamajor efter stan samt att vi råkade planka in på backstagetoaletten till bluestältet. Lyckligtvis stod Katarina där, min arbetskompis som spelade trummor under kvällen, och det hela blev inte så pinsamt. Dock fick vi släppa fram en och annan artist som skulle upp på scenen före. Okej då...
Sen dök Simon upp i solglasögon. Det var kul!
I går undrade jag vem Karin Mamma Anderssons mörka gitarrist var. Nu vet jag, han spelade i Bluetältet. igår
