bloggella

Börjar det inte gå lite långt nu med kondoleanserna kring Michael Jacksons död? Att man i USA slår på i alla medier och skapar hype och hysteri är väl inget nytt men måste vi här i Sverige dras med i detta. I dag sänds minnesprogram och TV direktsänder minneshögtiden i från Staples arena och råga på allt så kommer några fans från Luleå att ha en minneshögtid på Floras kulle (?!) vid femtiden idag. Vad är allt det här ett uttryck över? Vad finns det för inneboende ångest som måste få kanaliseras på detta detta sätt. Jag tycker också om Michael Jacksons musik och tycker att han är The king of pop och kanske en av de största artisterna genom tiderna, men jag skulle inte sätta mig ned och sörja en person som jag aldrig träffat eller haft någon relation till annat än genom musiken. Musiken finns ju kvar att lyssna på dessutom. Är det enklare att sörja ikoner på avstånd och ger det en möjlighet att släppa ut den privata frustrationen och inneboende sorgen som ligger lagrad? Jag tror det ligger mycket i det och samtidigt kan jag väl tycka att det är bra för människorna i fall sådana här dödsfall (andra exempel är Diana, Elvis, Olof Palme) kan hjälpa människor att få fram känslor, men man måste hela tiden fråga sig själv: Vad är det egentligen jag sörjer?