bloggella

När jag i går läste Alex Schulmans pappablogg tänkte jag på att det i dag den 6/7 är 22 år sedan min mellersta son Jonas föddes efter en långdragen förlossning på Bodens lasarett. Lasarettet i Luleå var stängt över sommaren så vi tog väl det säkra eller osäkra och åkte in lite väl tidigt i rädsla för att inte hinna i tid. Nu stannade allt av när vi kom fram och en lång natt skred fram ända fram till morgonsidan innan han ville komma ut. En stor härlig kille på 4.500 gr och 52 cm lång såg dagens ljus där i Boden 4.52. Trots att det är så länge sedan kan man ändå komma ihåg den hisnande känslan att få föda ett barn. Det finns inget i livet som kan mäta sig med det. Hade det bara varit för att föda hade jag kunnat ha tio barn men att vara förälder är ett livslångt engagemang med en gnagande oro i bakvattnet, som förvisso avtar lite när barnen blir vuxna men varje dag finns där tanken om hur de mår; om de är lyckliga eller olyckliga, om de har pengar, om de får känna kärlek.