bloggella

Mellan morden är texten en kärleksförklaring till stadens själ samtidigt som Rask bl a belyser ytligheten i media, vår stads ibland inskränkta kulturpolitik där 50+ kategorin får allt av sleven medan ungdomarna får hålla sig till Storgatans mindre varma hörn för att roa sig. Håller helt med där! 

Ungefär så se ser min dag ut. Tänk om man kunde få leva i nuet någon gång. Ska möjligtvis jogga lite innan jag ska på konsert i Kulturens hus och se Euskefeurat. Det ska bli spännande.

Jag hade inga större förväntningar på Lena och Orup, bara att det skulle bli kul att lyssna till gamla hits från 80-talet och framåt. Jag blev faktiskt imponerad av deras proffsighet och tycker att de har en härlig distans till sig själva. Träffade senare under kvällen (vi var både på Invit och Bishop's) en kille som är engagerad i Svartöns blues, och berättade att jag tycker de var bättre än Eric Clapton som jag var och lyssnade på för ett par år sedan i Globen. Han tyckte det var att häda, och visst man ska kanske inte göra jämförelser mellan så skilda musikstilar, men jag anser att människor som bjuder på sig själva är mycket mer givande att umgås med än en person som bara levererar sin musik utan en enda kommentar. Jag blir lätt blasé då.

Trist bara att missa Klungan och deras föreställning Det är vi som är hemgiften. Nu var mina söner där så jag får väl en rapport av dem senare men det hade verkligen varit kul att höra dem live. Har du aldrig hört dem så kan du göra det på onsdagseftermiddagarna i P3 eller gå in på www.sr.se och vidare till P3 och humor/mammas nya kille. Där finns alla deras karaktärer samlade med olika klipp från deras radioshow. Min favorit är Job Andersson som är folklivsforskare och har många bra förklaringar till varför folk är som de är i olika delar av landet. Sen finns ju alltid Patrik Larssons fem-i-topplista.

Ikväll blir det fest igen....dans och mat på Bergviksskolan. Luleå fotboll har sin årliga stödgala. Ja, då är det bara ut på stan och leta något snyggt...

Under en uppskattad konsert så fick jag lyssna till ungdomar som spelade och sjöng på sina modersmål. Träffade den romska tjejen Sonja som var min elev på Björx för ett antal år sedan. Hon är helt fantastisk i sin jättekjol som bara blir större och större för varje år. Lite ont i ryggen sa hon att man får av att gå omkring i dessa kjolar, men samtidigt så är hon väldigt stolt att få bära den. Tänk vilken stark kultur det är. Fantastiskt att man orkar hålla den vid liv trots alla fördomar som hela tiden de måste utsättas för så fort de visar sig. 

Här ser ni mig i skogen uppe på Långberget i Alvik. 

Vi lärare i arbetslag 3 på Nya läroverket har tillbringat en hel dag med 90 elever ute i skogen i regn och blåst. Själv måste jag säga att jag var väldigt negativt inställd i morse när jag vaknade eftersom det vräkte ned och såg framför mig ett gäng gnälliga tonåringar i tunna gympaskor. Nu blev det inte så, tack och lov! Vi drog iväg med Alviks trafik och sedan vandrade vi upp till berget och där fick eleverna ett "case" som de skulle lösa. De skulle låtsas att de var vilse och var tvungna att tillbringa natten där. De fick en påse med olika saker i (träpinne, burk, ståltråd, tändsticksask, kniv, värmeljus) och sedan skulle de i grupp hitta ett vindskyddat ställe där de kunde bygga en övernattningsplats, få i gång en eld, göra en fälla av något slag för att fånga något djur att äta, samt koka mat av vad skogen hade att ge över den öppna elden. Allt gick jättebra och jag tror att bara en grupp misslyckades med elden. Roligt att se alla fyndiga fällor och smaka på de mer eller mindre goda soppor som de kokat ihop. Jag känner mig nu väldigt stolt och glad att vi gjorde det här, vilka elever vi har i vårt arbetslag. Heja, heja!!

Filmen handlar om Maria (spelad av en finsk tjej som heter Maria Heiskainen) som lever med sin man Sigfrid (Mikael Persbrandt) och deras barnaskara som hela tiden förökar sig. Det är i början av förra seklet och det är hårda livsvillkor, både när det gäller att vara daglönearbetare som man och hemmaarbetande ständigt gravid kvinna som försöker hålla ihop familjen när maken kommer hem i fyllan och är ständigt med andra kvinnor. Filmen kretsar kring den kamera som Maria vann  innan hon gifte sig med Sigfrid.  Med den i handen slukas hon av möjligheten att se världen  genom linsen. Ett sätt för henne att frånkoppla sig från den vardag som håller på att förtära henne. Det är lättare att frysa ögonblicket än att vara i det levande.