Bäst i test
Idag gratulerar jag 9A på Nya läroverket (min mentorsklass). De har nämligen visat sig vara bästa klassen i DN:s nutidsorientering som alla skolor i hela Sverige gör på hösten, iaf när det gäller Norrbotten. GRATTIS, GRATTIS! Det är en bedrift. Dessutom blev vår skola den bästa skolan totalt. Läs mer om det på www.dn.se/nutidsorientering
Nu regnar det ute och jag hade tänkt till stan. Det blir nog inget av det, ska nog jobba lite med mina oändliga skriftliga omdömen samt skriva lite på min uppsats. Var och träffade min tålmodige handledare igår och som den skeptiska människa jag är så tänker jag alltid att han ska "komma på mig" och säga att det här håller inte. Nu tycker han dock att det inte är så dåligt som jag alltid känner. Varför ska man gå omkring och känna att det man gör inte "håller" för granskning? Är det någon grundläggande brist i mitt jag?
Ett annat exempel; jag skulle ha möte med en som jobbar inom kommunen för att stämma av ett projekt som vi håller på med. Han dök inte upp på bestämd tid och då tänker jag helt oreserverat att det är JAG som missat tiden, inte att det kan ha varit han som tagit fel. VARFÖR? På en gång måste jag börja anklaga mig själv att jag gör fel innan jag ens vet om det är så(det var inte så). Vilken massa negativ energi det tar...nu får det bli ändring på det. Nä, se på 9A de är ändå bäst i test. Hoppas bara att de vågar känna sig bäst utan att börja tvivla fast det står svart på vitt..
Kommentarer
Trackback
