Ett samhälle bestående av våld
Funderar mycket över ett till synes ökat våld både i min närmiljö med våldtäkt i Norra hamn i helgen, pojke som blev nedhuggen med kniv på Hertsön och nu i morse när en 22-årig man hotar en nära anhörig på Porsön och riktar pistol mot polisen så att de måste skjuta., och sedan den hemska massakern i Finland i veckan där 10 människor miste livet.
Vad är det som händer när den här typen av våldshandlingar blir allt vanligare? De flesta som kallar sig "vän av ordning" ropar alltid på dataspelens skadeverkningar och att det är orsaken till att våldet ökar och kräver förbud av dessa. Det tror jag är en alltför enkel och schematisk lösning av ett så allvarligt problem. Kommunikationsproblem och bristen på empati tror jag är den största anledningen till att man måste lösa problem på det här sättet
Jag tror att vi idag lever i ett samhälle som alltmer består av två världar, en där politiker och vuxna bestämmer om saker som de tycker är viktiga och en där ungdomsvärlden inte på något sätt har med den världen att göra för de känner att ingen lyssnar på deras åsikter. Visst har vuxenvärlden och ungdomsvärlden haft kommunikationsproblem förr men idag tror jag att dessa världar är allt mer distanserade från varandra.
Detta förklarar naturligtvis inte hela komplexiteten med våldshandlingar men om vuxenvärlden tog sitt ansvar att prata med sina ungdomar mer och tog sig tid att vara mer lyhörda inför hur de mår så kanske många inte skulle behöva bli så desperata att de måste döda för att få ut sin ångest. För vad handlar det annars om?
Se Klassen av den estniske regissören Ilmar Raag. En film som diskuterar möjlig bakgrund till varför en elev går in och skjuter på en skola.
Arbetstid på mina villkor
Funderat en del över det här med lärares arbetstid. Intressant när en del föräldrar tror att man ska vara tillgänglig även på kvällstid för att det ska passa deras eget arbetsliv på bästa sätt. Förut brukade jag alltid lägga alla samtal med föräldrar under kvällstid för att vara tillmötesgående och snäll. Nu gör jag inte det längre utan gör allt under min reglerade arbetstid. Varför ska jag ägna min dyrbara fritid till mitt jobb? Det som hela tiden slår mig är att många inte verkar kunna ta ledigt för att delta i ett samtal som rör ens barn under dagtid men man kan gå till tandläkaren eller frisören under dagtid. Märkligt! Nu gäller inte det här ens en tredjedel av föräldrarna men ibland blir man lite förundrad över hur service minded man är i det här yrket.
Höst och skolbio
Underbart höstväder som tillägnats oss under helgen. Mycket varmare än det varit under hela sommaren känns det som. Har vandrat omkring mycket och sett på de vackra färgerna som lyser upp september. Det är något magiskt med den här månaden, inte bara det att jag fyller år, utan det känns som om världen vill visa sig på sin bästa sida. Hösten är mycket mer fridfull och löftesrik än sommaren tycker jag. Nu kan man gå in i lugnet och slippa överengagera sig i saker som måste göras bara för att det är sommar. Nu kan man bara njuta och invänta den ännu mer lugna vintern. Skönt!
I fredags var jag i Umeå på skolbiodag och träffade lite folk från SFI (svenska filminstitutet) och andra som är intresserade av att få ut filmmediet i skolan. Kul och inspirerande dag där bl a Ella Lemhagen (Tsatsiki, Patrik 1,5) var där och pratade om sin nya film och Jens Jonsson, regissör som berättade om filmskapande och casting. Han hade ett mycket kul skratt som smittade i publiken. Sedan var det visning av Patrik 1,5 men då var jag tvungen att gå när det var en halvtimme kvar. Tanken är att jag tillsammans med min kollega Andreas ska dra igång skolbio i Luleå nu i höst och starta något slags nätverk där vi får igång lärarna ute på skolorna. Det ska bli spännande!
Har just varit till Eva och Bertil på besök. Trevligt att gå och dricka kaffe hos gamla vänner, det känns som om man har glömt bort den gamla vanan. Livet kommer väl däremellan. Men vad är livet då om inte att dricka kaffe med gamla vänner?
Livslistan
Det går inge bra med min uppsats. Jag sitter bara och skriver om allt känns det som. Ingen struktur eller sammanhang. Fy och usch! Har en ambition att bli klar innan jul men nu känns det inte som om den blir klar överhuvudtaget.
The bucket list (Livslistan) var sådär bra, inget som satt något djupare spår i mitt liv. Visst var det en liten småtragisk historia med komiska inslag men jag tyckte inte att skådespelarna Jack Nicholson och Morgan Freeman gjorde någonting av sina karaktärer. Freeman spelade den alltid gode, snälle och gudaliknande mannen som han ofta gör i alla filmer och Nicholson tog sig an karaktären av slackern som alltid är lite busig och går sina egna vägar (utan något djup). Kontentan av filmen var iaf att man ska fråga sig vad som ger en glädje i livet och om man har glatt någon annan under sin levnad. Det är alltså inte, märk väl, pengar som gör en lycklig utan nära och bra relationer. Det känns inte som om jag blev knockad av den insikten, men alla har väl inte kommit lika långt som jag ;=) när det gäller den insikten så för alla som känner för en lite mysig film med tragiska förtecken kan se den och bli upplyst om att livet är bara till låns några år innan man förpassas till den eviga vilan.
En dag i överflödet
Idag äntrade vi IKEA precis på slaget 10.00. Lite nördigt att vara där just precis då portarna slår upp men vad gör man inte för att komma fram först till kassan. Ett tips till alla som tycker det är lite segt att gå genom hela varuhuset ifall man är mer sugen på småsaker, gå genom kassan och shoppa i lugn och ro utan att behöva trängas med någon. Det är inte förrän vid lampavdelningen och på väg in till mattorna som massan kommer emot en. Då var det dock ingen återvändo, då var det bara att finna sig i situationen och gilla läget eller sätta sig och fika en stund innan de sista skulle plockas ned i korgen.
Märkligt hur lätt det är att plocka på sig krams av olika slag och tycka att man är i behov av dem. När man sedan kommer hem så ser man över sitt överflöd och märker till sin förvåning att man hade en ljusbricka som är snarlik den man nyss köpte. Sen börjar jag tänka på de små kinesbarnen som jobbar billigt i alldeles för långa arbetsdagar för att vi ska kunna vältra oss i överflöd. Usch! Nä, nu känns det inget bra alls....Syster Cilla handlar allt på Röda korset, både billigt, bra och klimatsmart. Varför köpa ett par Kavatskor till dottern för flera hundra när man kan få dem för 30 kronor på Korset. De är ju inte så att barn i 1-årsåldern sliter på sina skor. Bra att tänka så!
Nu ska jag se filmen The bucket list med Jack Nicholson och Morgan Freeman som jag lånat av Erik i 8A. Tydligen både rolig och gripande om två män som är cancersjuka, men bestämmer sig för att göra något roligt av den tid de har kvar. Kanske en motvikt till alla materiella fynd som jag gjort idag.
Big bang och lite teater
Hela ensemblen till Ronja rövardotter
Kommer just från Norrbottensteatern där det har varit ombudsträff. Trevligt och mysigt med lite fika och förhandstitt av de två stora uppsättningarna, Romeo och Julia och Ronja rövardotter som de ska sätta upp i höst. De har fritt utgått från Shakespeare's text men samtidigt så är många originalfraser kvar ändå. Mycket sång och dans (med amatörer blandade med proffsen). Ronja verkar blir helt fantastisk med härlig scenografi och otroliga kostymer. Tänkte gå med Cajsa min systerdotter, men det vete tusan. Den är ganska skrämmande, faktiskt! Temat under hösten är alltså Vi och dom. Funderar nu själv vad jag ska sätta upp för pjäs i teaterklubben som drar igång nästa vecka. Skulle vara kul att blanda lite dans och musik i uppsättningen. Vi får se vad det blir.
Annars är jag glad att inte jorden gått under idag. Det har varit stundtals kaotiskt på skolan då många av eleverna fått panikångest när andra laddat upp stämningen kring denna domedagsprofetia som spridits i medierna. Först trodde jag att det var en vandringshistoria som inte hade något med verkligheten att göra, men jag såg på nyheterna att det var ett kärnlab i Cern ( Schweiz) som dragit igång ett experiment. Jobbigt när det blir så och man själv inte är insatt ivad som hänt. Hur hanterar man en sådan rädsla just när man befinner sig i den mest existentiella krisen i livet, tonåren?
Kulturnatten
Flamingokvintetten sjöng: "Det var den 6 september, det var just den dagen.."..
Mycket surr och ljug om allt möjligt blev det innan jag cyklade hem i den sena natten med min cykellampa som hela tiden ramlade av.
Nu har mina söner nyss varit här och ätit söndagsmiddag. Kul när alla kan samlas på en gång.
Det är dags att ta tag i veckans planering av lektioner och ev. hinna skriva lite på uppsatsen.
Klart och betalt
Soliga september
Är snart på väg ut i Kulturnatten, ett evenemang som anordnas för tredje gången här i Luleå. Har under dagen haft en väldigt skön och avkopplande dag i solen blandat med fika och kultur. Cyklade in till stan och träffade min far och han bjöd på fika. Tack för det! Sedan var jag på teatern och såg öppet repetition av musikalen Romeo och Julia som de ska sätta upp på Norrbottensteatern. Lite roligt att sitta och se en stund hur svårt det är med koreografi. Bokade in mina elever i nian för att gå och se på musikalen den 6 november. Det ska bli roligt!
Avslutade dagen med caffe latte på Kulturens hus och hjälpte kollegan Andreas lite med lite skrivjobb innan jag cyklade hem igen.
Nu har jag sprungit min runda och ser fram emot en lång natt med många spännande kulturella händelser.
Mer om det i morgon.....
Träningen har börjat
Äntligen har jag kommit igång med träningen igen på Nautilus. Jag sprang 20 min på bandet, körde lite armar, ben och magen. Det var skönt och jag känner mig mycket piggare när jag rör på min kropp. Det är också ett sätt att hålla mina deppiga tankar borta och kanske avlägsna stressen ur hjärnan. Men det var på ett hår att vi inte kom fram.....
Jag skulle åka med Ulla och Fanny i deras bil till träningen och då såg Ulla hur lite bensin det var, så vi beger oss mot Shell. När vi kommer fram till stationen så slukar tankomaten kortet helt fräckt. Där stod vi på en obemannad bensinstation utan en själ i sikte. Till råga på allt så hade alla tre glömt att ta med mobilen. Vad göra? Jo, vänta på räddning. Till slut kom en gammal raggarbil inglidande och Ulla kastar sig ut för att fråga om hon fick låna telefonen. LIte surt går han med på det och Ulla kontaktar hemmet så Erik kunde överföra pengarna från hennes kort innan nån annan skulle få för sig att ta dem. Men då kommer hon på att hon har födelsedagspengar i börsen och glatt beger vi oss, med allt mer sinande tank, till OK för att tanka. Vi klarade att köra dit som väl var och sedan kunde vi glatt träna en timme. Tur att det händer något kul emellanåt så man får skratta lite.
Klart och betalt
Att lyssna till sin egen röst
Trött, tröttare tröttast.....det känns som om all energi har runnit ur mig helt plötsligt. Hade stora ambitioner att börja läsa en kurs idag på LTU men orkar inte ens tänka på det nu när jag sitter här. Tänkte börja om med träningen, men skyller på allt möjligt för att slippa åka dit. Tänkte vara klar med min uppsats före jul men nu vill jag inte ens se på den. Så fort jag tänker på att jag ska någon djupare förberedelse eller planering så drar det ihop sig i halsen. Och terminen har knappt börjat ännu. Förhoppningsvis är det någon tillfällig svacka som beror på min förkylning som jag fortfarande dras med. Jag vill bara ligga i soffan och inte engagera mig i något alls.
Har haft stora diskussioner med mig själv huruvida jag ska göra med mitt liv, som jag tror måste bestå av 150% arbete och 50 % studier för att man ska känna sig som en lyckad människa. När ska man då hinna ha någon fritid? Frågor som jag ställer mig är: Vem gör jag allt det här för och varför kan jag inte bara känna mig nöjd med att arbeta 100% och sedan vara kravlös under min fritid. Det finns ingen som kräver eller begär att jag ska hålla på med detta år ut och år in. Hur gammal ska man bli innan man lär känna sig själv?
